Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Motståndsmätningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
Mätningar, som åsyfta den yttersta noggranhet, böra ega rum ej endast
vid en viss temperatur i rummet utan ock med en viss strömstyrka i den
gemensamma ledningen.
För att genom differentialmätning kunna bestämma äfven sådana motstånd, som äro
större än reostatens hela motstånd, inrättar man differentialgalvanometern så, att inverkan
på nålen från den ena afdelningen lindningshvarf utgör endast en bråkdel (vanligen en
tiondedel) af inverkan från den andra afdelningen lindningshvarf. I samma förhållande måste ock
de båda afdelningarnes motstånd afpassas. Detta kan nu åstadkommas på tvenne olika sätt.
Om t. ex. den ena afdelningen utgöres af 10 lindningshvarf och den andra af 100, så
måste — under antagande att från hvart och ett af de 10 hvarfven inverkan på nålen är,
öfver hufvud taget, lika stor som från hvart och ett af de 100 hvarfven — nålen komma
att stanna på 0°, när strömmens elementarstyrka inom de 10 hvarfven är 10 gånger så stor
som strömmens elementarstyrka i de 100 hvarfven. För att åter detta skall kunna inträffa
måste motståndet inom æ-grenen (uti hvilken de 100 hvarfven antagas ingå) vara 10 gånger
större än motståndet i reostatgrenen (i hvilken de 10 hvarfven antagas ingå). Kallas
motståndet i x-greuen för X och motståndet i reostatgrenen för R, så måste alltså X = 10. R.
Men motståndet i reostatgrenen består af tvenne delar, nemligen reostatens motstånd r och
motståndet uti de 10 lindningarne i galvanometern. Kalla detta sednare motstånd g.
Motståndet uti z-grenen åter består äfven af tvenne delar, nemligen det obekanta motståndet x
samt motståndet uti de 100 galvanometerlindningarne, hvilket sednare motstånd är 10 gånger
större än motståndet uti de 10 galvanometerlindningarne och alltså = 10.g. Om nu R
utbytes mot r + jr, och X mot x+IO.j; så få vi
x + 10 g — 10 r -f 10 g, hvaraf
x = 10 . r.
Det reostatmotstånd, som erfordras för att bringa nålen på 0°, skall alltså multipliceras
med 10, för att utvisa storleken af det obekaDta motståndet.
Emedan det är ganska svårt att åvägabringa förenämnde justering, plägar man, för det
afsedda ändamålet, vanligen inrätta differentialgalvanometern sålunda. Efter det galvanometern
blifvit på vanligt sätt justerad, uppmäter man noggrant (med tillhjelp af en annan
differential-galvanometer) motståndet nti endera lindningen (a). Låt detta motstånd vara t. ex. = 27
reostatenheter. Man skaffar sig af samma metall, som är använd till lindningarne, en tråd
som är 9 gånger så tung per fot (öfverspinningen oberäknad), d. v. s. med 3 gånger så stor
diameter*. Af denna tråd tager man så stort stycke, att dess motstånd blir = 3
reostatenheter. — I enlighet med förestående förutsättningar skulle denna tråd bli till längden lika
med tråden uti hvardera galvanometerlindningen. — Om nu lindningstråden a är insatt
emellan ytterkontakterna a och 6, fig. 106, så insattes äfven den gröfre tråden emellan
samma ytterkontakter, dock så, att den ström, som kommer att gå fram uti denna gröfre
tråd, ej kommer att inverka på magnetnålen. (Den gröfre tråden kan t. ex. lindas
rundtomkring galvanometerdosan.) Om nu galvanometern på vanligt sätt inlänkas för
motståndsmätning och reostaten förenas med ytterkontakten b (så att nyss beskrifna grenade ledare
kommer in uti reostatledningen), samt den andra galvanometerlindningen (d) kommer i
inledningen, och kompensation åvägabringas; så veta vi, att af den ström, som går fram genom
reostatledningen, endast 1 tiondedel går genom lindningen a och 9 tiondedelar genom
förbiledningstråden (»shunten»). Emellertid inverkar denna tiondedel (som går genom lindningen
a) lika starkt på magnetnålen, som hela den ström som går genom de till x-ledningen
hörande lindningshvarfven; d. v. s. 1 tiondedel af den ström, som går genom reostatledningen,
är lika stark som hela den ström, som går genom æ-ledningen, eller med andra ord
reostat-ledningens ström är 10 gånger så stark som æ-ledningens ström. Häraf sluta vi, att
al-ledningens hela motstånd X är 10 gånger så stort som reostatledningens hela mot-
* Det är med hänsyn till värmeutvecklingen i trådarne, som denna tråd tages i här
framstälda proportion gröfre än lindningstråden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
