Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Linie- och stationsundersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
Öfvergå vi till de genom korrektion erhållna värdena »- = 493, p — 426 och r =
449–ËüL (2. 144+ 12+ 449) = 432, så erhålla vi:
X = 493 — V 426 (493 — 432) = 332 S. E.
y — 426 — V 426 (493 — 432) = 265 »
z = V 426 (493—432) = 161 »
Emedan summan af x och y nu blir endast 597, så visar sig här sammandragningen
ännu större.
Om det inträffar, dels att värdena af r, r, p och [>’, vare sig okorrigerade eller med
skäligt afdrag för polarisationen, äro sådana, att rp — r p, dels att värdena af x och y bli
desamma, vare sig att de beräknas efter formelsystemet I eller efter systemet III; kan man
vara temligen förvissad, att alla dessa värden äro riktiga.
(I förbigående nämnes här, att, i fråga om två afledningar, af hvilka den ena har
motståndet a och den andra motståndet b, med ett mellanliggande liniestvcke, som har motstån-
c2 \
det c, sammandragningens storlek eller liniens krympning är — - ^
Fig. 117.
Specialmätning. Oberoende af polarisationen och utan inblandning af
motståndet i afledningen, kan man, medelst differentialmätning, bestämma en
aflednings läge, om äfven en afledningsfri linie finns mellan undersökningsstationen
och stationen på andra sidan om felet. I detta gynsamma fall har man att
utföra följande tvenne mätningar:
Efter det att stationen på andra sidan om afledningen blifvit anmodad att
med hvarandra direkt förena de båda linierna, insätter man
undersöknings-instrumenterna på sätt visas i fig. 117. Kompenseringsresultatet blir tydligen
lika med motståndet i de båda linierna tillsammans eller
x -J- x = R.
Derefter förbindas undersökningsinstrumenterna med linierna på sätt visas i
fig. 118. Härvid har man, för att återkomma till differentialgalvanometerns
liknande vid en våg, på den ena vågskålen lagt den linie hvars tyngd
(motstånd) man antagit vara större. På den andra vågskålen har man åter lagt
den linie, hvars tyngd (motstånd) man antagit vara mindre, tillsammans med
reostaten, från hvilken man är i tillfälle att hemta de vigter (motståndsenheter),
som erfordras för att få vågen att väga jemnt (d. v. s. bringa nålen på 0°).
Dessa vigter (R") (reostatenheter) utgöra den tyngd (motstånd), hvarmed den ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
