Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Linie- och stationsundersökningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
177
linien öfverväger den andra. Vi hafva här antagit, att x är den tyngre linien
(som har större motstånd): alltså
x — x == R.
Af de båda eqvationerna få vi
R + JR,’
det större talet = x = —-5-—
det mindre » — x ■
2
R — R
i?»:.
(IV)
Om t. ex. R = 890 S. E. och R =’ 170 S. E.; så blir
1 89Q 170
det större talet — x ~ -^—— = 530 S. E.
det mindre » = x —
890 — 170
i> ti:
360 »
Det är linien x, hvars motståndstal vi böra reducera till längdmått, för att
finna afståndet. Vore denna linies reduktionsfaktor = 90, så blefve afståndet
till afledningen = 4 mil.
Fig. 118.
x ___
\
__) .......
•0’(iiI R|l-Hi
När man vid den sednare mätningen på försök insätter reostaten i ena
eller andra linien, kan det naturligtvis inträffa, att man med densamma
kommer in i den linie, hvars motstånd är större. Kompensation blir då omöjlig
att åvägabringa. Reostaten flyttas derföre in i den andra linien, hvarefter
kompenseringen fullbordas. Hade vi i förevarande fall måst flytta reostaten ur
linien t in i linien x, så hade den sednare eqvationen blifvit x—x — R’.
Ur denna eqvation samt x-\-x’ — R hade vi då fått
R—K
det mindre talet
det större »
2
R+R’
Anledningen, hvarför vid denna mätningsmetod polarisationen och motståndet i
afledningen bli utan väsendtligt inflytande på kompenseringsresultatet, är den,
att sjelfva afledningen inkommer i gemensamma ledningen, till följd hvaraf dess
inverkan inskränker sig till att försvaga hufvudströmmen.
Nyström. Lärobot i Telegrafi. 12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
