Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Om dubbeltelegrafering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
223
visserligen den inkommande strömmens styrka ännu mindre, men så går ock i
detta fall en större del genom motlindningarne till jorden, hvarigenom åter
antalet magnetiserande lindningshvarf ökas. Utan matematisk utredning finna vi
således, att pius och minus äfven här ha benägenhet att taga ut hvarandra.
Kompenseringen för inkommande ström kan alltså anses ganska nöjaktig.
Med kompenseringen för utgående ström äro vi emellertid nu ej fullt på det
klara. Visserligen är motståndet uti W afpassadt så, att mottagningsapparaten
på A ej magnetiseras för utgående ström, om nyckeln vid i? är i hvila. Med
hänsyn till det möjligen obetydliga motståndet i batteriet vid B, kan
kompenseringen vid A för utgående ström anses tillfyllestgörande, äfven när
nyc-kelhäfstången vid B innehar sitt arbetsläge. Om deremot sistnämnde
nyckel-häfstång befinner sig i det s. k. sväfvande läget — d. v. s. om den är i
beröring hvarken med klacken eller med städet — kommer linielindningen i
mottagningsapparaten vid A i förbindelse med ledningen 6, VI, V, IV, III,
VIII, TF, IX, X, hvars motstånd är jemnt dubbelt så stort som motståndet i
W (på stationen A). Strömmen i kompenseringslindningen uti
mottagningsapparaten på sistnämnde station blir sålunda dubbelt starkare än strömmen uti
linielindningen, hvadan de magnetiserande momenten från dessa lindningar ej
längre upphäfva hvarandra. I detta fall kan mottagningsapparaten på
stationen A sålunda icke undgå inverkan af den från A utgående strömmen. Att
härvidlag någon fullkomlig kompensering för utgående ström ej kan ernås,
inses deraf, att motståndet W på båda stationerna bör vara lika. För att i
förevarande fall kompensering skulle inträda t. ex. för utgående ström från
stationen A, behöfde emellertid W derstädes vara = TF på den andra stationen +
liniens och de båda elektromagnetlindningarnes på B motstånd. Men TF kan
ej vara = sig sjelf -f- ett eller flera andra motstånd.
Klackledningen kan vid denna dubbelskrifningsmetod gerna bortfalla till
någon fördel för en approximativ kompensering, hvilken måste gå ut på att
taga TV något större än motståndet i linien -f- motståndet uti motsatta
stationens linielindning uti mottagningsapparaten.
Man har sökt borträsonera olägenheten af det sväfvande läget med den
invändningen, att detta läge förekommer endast nyss innan ett tecken afgifves
eller straxt efter’ det att tecknet afgifvits t. ex. från stationen B, och att om
neddragning af ankaret på stationen A, när denna utsänder ström i linien,
skulle bli en följd af den genom det sväfvande läget på B störda
kompenseringen för utgående ström på A, sådant skulle verka endast någon förlängning
af det teckenelement, som telegraferats från B. Dylik förlängning betydde
visserligen mindre, om den förekomme vid hvarje teckenelement; men den verkar
allt för förvillande, när den, såsom nu måste inträffa, förekommer endast vid
en del af teckenelementerna. Förlängning af teckenelementerna och ojemnhet
uti skriften äro alltså de praktiska olägenheterna af den ofullkomliga
kompenseringen för utgående ström vid den nu beskrifna
dubbeltelegraferings-metoden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
