Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Lagarne för telegrafliniers laddning och urladdning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•249
en mellan detta och den i vatten nedlagda kabeln insatt galvanometer. Äfven
om ledningen vid a var afbruten, erhölls, när batteriet genom galvanometern
sattes i förbindelse med kabeln, ett ganska betydligt utslag, hvilket dock inom
kort förminskades till 5°. Sistnämnda utslag blef permanent, och härledde sig
dess fortvaro deraf, att kabeln ej var fullkomligt isolerad. Det först erhållna
större utslaget åter hade sin förklaringsgrund deruti, att en viss mängd
elektricitet åtgick till kabelns laddande. Denna elektricitet uppströmmade från
jordplattan P genom batteriet och galvanometern. I första ögonblicket var
denna tillströmning af elektricitet starkast; i den mån kabelns laddning
närmade sig till fullbordan, blef tillströmningen af elektricitet från vattnet mindre
stark; och när laddningen blef fullbordad, inskränktes tillströmningen till den
qvantitet elektricitet, som motsvarade bortströmningen från kabeln till följd af
isolationens ofullkomlighet.
När den laddade kabelns förbindelse med batteriet upphäfdes, och
ledningstråden från galvanometern i stället sattes i direkt förbindelse med vattnet,
erhölls i galvanometern ett i början starkt utslag i motsatt riktning, hvilket
utslag inom kort nedgick till 0 Detta utslag härledde sig från kabelns
urladdning, dervid den elektricitet, som åtgått till kabelns laddande, strömmade
tillbaka ned i vattnet.
När enahanda försök gjordes med den i lastrummet upphängda kabeln,
erhölls i galvanometern ej något utslag — hvarken för laddnings- eller för
urladdningsström. Hade galvanometern varit tillräckligt känslig, skulle dock i
densamma antagligen hafva erhållits något utslag för den obetydliga laddning,
som kom till stånd, när kabeln då ej var i tillfälle att utveckla kondensatoriska
egenskaper, äfvensom för den derpå följande urladdningen.
Till följd af de konstanta förhållanden, under hvilka kablar i allmänhet
upptaga sina laddningar, kunna dessa laddningar bestämmas, när man känner
de faktorer, af hvilka samma laddningar betingas. Ä luftledningar äro
förhållandena deremot mera föränderliga; de å dessa linier förekommande laddningar
kunna derföre ej så noga bestämmas. Öfver hufvud taget anser man nedlagda
kablar hafva en laddningsförmåga, som är 30 à 40 gånger större än lika långa
luftliniers laddningsförmåga.
En kabels laddnings förmåga, relativt till en annan kabels, finnes ur följande
formel, i hvilken Ii betecknar laddningsförmågan, l kabelns längd, s
isoleringsämnets specifika kondensationsförmåga, tt det bekanta talet 3,1416, D
isoleringsämnets yttre diameter och d den inre ledningstrådens diameter:
log. nat. —
Enär här är fråga om endast relativa värden, kan man emellertid, af lätt
insedda skäl, förenkla formeln till
_ l.s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
