Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Nåltelegrafer; magneto-induktionsnyckel; visaretelegrafer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•325
nedskrifver derföre bokstäfverna icke förr, än ett helt ord blifvit aftelegraferadt.
Skrif-fel kunna således lätt uppstå, allra helst om ordet är något ovanligt. Man
hinner knappt afläsa de särskilda bokstäfverna, innan de försvinna, och en
kollationering står således ej att vinna utan repetition.
Det vigtigaste inkastet emot visaretelegraferna är emellertid utan tvifvel det,
att de ej medgifva erforderlig kontrol öfver telegraferingens bedrifvande. I
händelse ett misstag blifvit begånget, kan man nemligen ej efteråt afgöra, om det
är den telegraferande eller den afläsande, som gjort sig skyldig dertill.
För visaretelegraferna kan man, likasom för morse-telegraferna, använda
antingen induktionsström eller galvanisk ström. Då det blefve för vidlyftigt att
här beskrifva alla hittills utförda olika konstruktioner af visaretelegrafer, åtnöja
vi oss med att fullständigare framställa endast tvenne sådana konstruktioner,
nemligen Siemens-Halskes (för induktionsström) och Kramers (för galvanisk ström).
Siemens-Halskes visaretelegraf.
Af fysiken hafva vi inhemtat, att magnetinduktion uppkommer när en rulle
af öfverspunnen metalltråd hastigt närmas till eller aflägsnas ifrån en
magnetpol. De båda ändarne af lindningstråden böra likväl vara sinsemellan förenade
så, att lindningshvarfven äro slutna inom sig sjelfva.
Om således (fig. 193) antingen den upptill varande
elektromagneten eller den nedtill befintliga magneten sättes
i rotation (svängning), så uppkommer i den förres
lindningar en induktionsström, hvarje gång de båda
magne-ternas poler närmas till eller aflägsnas från hvarandra,
n. b. om lindningstrådens ändar sättas i ledande
förbindelse med hvarandra, t. ex. genom ,en telegraflinie, vissa
apparater och jorden.
Om m aflägsnas från a och närmas till b, så verka
a och b inducerande i en och samma riktning på
tråd-hvarfven vid m- och som i sammanhang dermed n aflägsnas från b och närmas
till a, verka b och a på samma sätt inducerande på rullen vid n. Dessutom äro
rullarnas lindningar så förenade, att induktionsströmmarne komma att cirkulera
i en och samma riktning uti de inom sig slutna lindningarne och sålunda
förstärka hvarandra. Men när m passerat i, aflägsnar sig derifrån och närmar sig
till a, uppkommer icke allenast i rullen vid m induktionsström af motsatt
riktning utan ock i rullen vid n, eftersom n samtidigt passerat a, aflägsnar sig
derifrån och närmar sig till b. För hvarje halfslag uppkommer sålunda uti hela
lindningstråden en induktionsström, till riktningen motsatt den ström, som under
det förra halfslaget gick fram i tråden.
På grund af dessa förhållanden konstruerade Siemens-Halske sin induktor
sålunda (figg. 194, 195, se följ. sida): mm (fig. 195) äro polerna af tvenne
magneter, som genom ankaret n förenats till en hästskomagnet. Yid mm äro
magneterna urrundade, så att en jerncylinder, på tvenne sidor så urspårad, att
han, sedd vid ändan, bildar ungefär I, kan rotera kring sin axel uti det
genom förenämnda urrundning ökade mellanrummet mellan magneterna. En lind-
Fig. 193.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
