Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Nåltelegrafer; magneto-induktionsnyckel; visaretelegrafer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•339
häfstång, som föres upp och ned af häfstångsarmen H. Med det läge, nämnde
häfstång innehar i figuren, är ledningen från densamma till batteripolen Z
afbruten. Kedjan är följaktligen nu öppen, ingen ström cirkulerar genom
elektromagnetlindningarne, och fjedern F vrider följaktligen ankaret så, att armen H
föres nedåt. Denna arm upphör då att uppbära den å axeln d ansatta
häfstången, hvilken emellertid går så pass trögt på sin axel, att hon ej faller ned
af sig sjelf. Midt emot spetsarne E E’ finns på ifrågavarande häfstång en
öfverviken kant, både på öfre och nedre sidan; och spelar häfstångsarmen II
emellan dessa öfvervikna kanter ungefär såsom emellan en klack och ett städ,
varande dock båda delarne flyttbara med häfstången, på hvilken de finnas och
hvilken föres upp och ned emellan spetsarne EE’ af häfstångsarmen H. När
nu denna arm rör sig från den öfre öfvervikta kanten på häfstången,
qvarblifver denna sednare dock, till följd af tröghet vid tapparne till axeln d, i det
öfre läget, ända tilldess att häfstångsarmen H stöter emot den nedre
öfvervikta kanten. Då föres häfstången nedåt, till beröring med spetsen E. Nu
blir kedjan sluten; ankaret attraheras; häfstångsarmen H rörer sig uppåt;
träffar snart den öfre öfvervikningen på häfstången; lyfter denna sednare
uppåt; öppnar kedjan. Dels till följd af de i rörelse försatta apparatdelarnes
lefvande kraft, dels för det att magnetismen ej upphör i det ögonblick, då kedjan
öppnas, fortfara emellertid häfstångsarmen H och den ifrågavarande häfstången
att röra- sig uppåt, tilldess att denna rörelse arreteras af spetsen E’.
Den avtomatiska nyckeltillställningen grundar sig alltså på
sjelfafbrotts-principen. Den mer omnämnda häfstången på axeln d är en inrättning till
förlängning af tidsmomenterna för både afbrott och slutning. Dessa skulle nemligen
eljest följa för tätt på hvarandra, så att häfstångsarmen H finge för liten rörelse
samt komme att oscillera för häftigt. Det på apparater med klaviatur vanliga
urverket bortfaller alltså på Siemens-Halskes visareapparat. När en tangent
nedtryckes, kommer en sprint att, sedan hjulet R roterat ett visst antal
tandbredder, gripa emot en på sammä hjul befintlig, i figuren ej synlig nabb,
hvarefter fjedern F ej förmår återföra häfstångsarmen H och häfstången å axeln d, till
följd hvaraf åter kedjan förblir öppen, tilldess att tangenten återfår sitt hviloläge.
Om vi nu borttaga den i figuren befintliga ledningen emellan E och Z
och i stället sätta E till linien och Z till jorden samt äfven på den
korresponderande stationen anbringa en apparat af förevarande slag emellan linien och
jorden, kommer strömmen att äfven verka på denna sednare apparats
elektromagneter, hvadan häfstångsarmen H och fjedern h komma att på
mottagningsstationen röra sig på samma sätt som på afsändningsstationen. Bokstafsvisaren
är anbragt på samma axel r som hjulet R.
Ledningarne äro för öfrigt så anordnade, att båda stationernas batterier
samverka under telegraferingen. Medelst en omkastare förändras, när
telegraferingen upphört, ledningen på hvardera stationen så, att en ringklocka inkommer
i stället för telegrafapparaten. När då t. ex. stationen A skall anropa stationen
B, kastar A ånyo in sin telegrafapparat i ledningen; strömmen från batteriet
på A går visserligen genom elektromagnetlindningarne derstädes, men är för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
