Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Bokstafstrycktelegrafer; kemiska och kopieringstelegrafer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•359
sednare telegraferar, blir förhållandet omvändt. Till förekommande af
oupphörlig omreglering af fjedrarne, som af denna anledning skulle blifva nödvändig,
har Hughes i strömschemat vidtagit den förändring, som visas i fig. 219.
Emedan en svagare ström behöfver mer tid än en starkare, för att
öfvervinna magnetismen i elektromagneterna; och strömmen är vid ankomststationen,
när linieafledningar ega rum, svagare än vid afgångsstationen, så har Hughes
ställt så till, att strömmen blir i tillfälle att på det förstnämnda stället utöfva
en långvarigare verkan än på det sednare. För sådant ändamål får den
utgående strömmen från Q tvenne vägar, nemligen en till den förut kända
näbben q (som sköter om korrektionshjulet) och en till häfstången d d’. Näbben q
ligger an emot en isolerad kontaktfjeder, R\ så länge dess axel står stilla, och
den härunder uppträdande strömmen får sin väg genom q, R’ och
elektromagneten till linien. Så snart denna ström verkat så mycket på elektromagne-
Fig. 219.
ten vid afsändningsstationen, att magnetismen ej längre förmår hålla ankaret
nere, kastas detta upp och kommer i förbindelse med d, hvarefter ingen eller
blott en ringa del af strömmen går genom elektromagnetlindningarne vid
afsändningsstationen. Det gör derföre just ingenting, om strömmen på
afsändningsstationen är något för stark, emedan elektromagneten der ej blir utsatt för
hans fortsatta inverkan, hvilken möjligen annars åstadkommit en motsatt
polaritet, som kunnat draga ankaret tillbaka. Snart uppstår, till följd af axelns l>
rörelse, afbrott mellan q och R’, men strömmen fortfar att gå ut på linien via
d och n, och detta (allt sedan n träffade d) med större styrka, emedan han nu
ej försvagas af motståndet uti afgångsstationens elektromagnetlindningar. Han
verkar derföre fortfarande på elektromagneten vid mottagningsstationen, ända
tilldess att ankaret derstädes kastas upp mot häfstången d d\ då väg till jorden
erhålles förbi elektromagnetlindningarne. På detta sätt får på båda stationerna
strömmen gå igenom lindningarne endast så lång tid, som det behöfs för att
åstadkomma ankarets tillbakakastande.
Denna anordning af ledningarne medför ock den fördelen, att magnetismen
uti elektromagneterna, som ej blifvit utöfver behofvet försvagad, får längre tid
på sig att återgå till sin normala styrka, oaktadt han nu dertill ej behöfver så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
