Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Kabeltelegrafering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•388
grenade delen af den inkommande positiva strömmen bringas öfver till kontakt
med skrufven d’.
Wheatstone^ automatiska snabbskriftstelegraf, här förut beskrifven, sidd.
285—309, är den äfven med hänsyn till kabeltelegrafering mest fulländade
apparat för frambringande af morseskrift.
Hughe’s telegraf, hvilken för regelbundet arbete förutsätter endast obetydlig
förändring af strömstyrkan (se sidd. 354, 355), lämpar sig ock särdeles väl
för användning på linier med stor laddningskapacitet.
§ 128. Medelst begagnande af nåltelegraf har man emellertid kommit till
den största hastigheten vid telegrafering på mycket långa kablar. Det är
Thomsons spegelgalvanometer (figg. 143—150, sidd. 230—234), man härvidlag
använder. Till följd af sin utomordentliga känslighet förmår detta instrument
redan vid slutet af tidsintervallen a gifva en signal till känna. En ytterligare
men äfven högst väsendtlig fördel, som är förbunden med användning af
Thomsons galvanometer, består deruti, att man ej behöfver utsätta kabeln för så
stark ström, som när morseinstrumenter begagnas.
Hufvudsakligen för det historiska intressets skull må här anföras, på hvad sätt
telegraferingen till en början anordnades, på den äldsta atlantiska kabeln, för afläsning på
Thomsons galvanometer. Såsom bevis på instrumentets känslighet samt kabelns goda isolering
har blifvit anfördt, att man med ett batteri, bestående af en silfverfingerborg, såsom negativt
element, några droppar utspädd svafvelsyra samt en zinkbit om vidpass ’/j orts vigt såsom
positivt element, kunnat gifva tydliga signaler ej blott genom en kabel mellan Europa—
Amerika, utan äfven genom tvenne kablar, förenade efter hvarandra, således
Europa—Amerika—Europa. Den ström, som i sednare fallet blef utsänd på ena kabeln och återkom på
den andra, skall hafva visat på skalan ett utslag af ljusstrålen om 12 till 18 tums längd.
Likaledes anföres, att man på 1 fots längd afsigtligt fråntagit kabeln såväl yttre
beklädnaden som ock isoleringsämnena, så att koppartråden blifvit blottad, samt derefter åter
nedlagt detta stycke i vattnet. Fastän således en i det aldra närmaste total afledning måst
uppkomma, kunde begripliga signaler ändock upptagas på instrumentet.
Vid telegraferingen på den atlantiska kabeln kunde man ntmärka de särskilda tecknen
genom ett eller flera nålutslag, åt den ena eller åt den audra sidan eller åt begge. Men
huru skulle man bete sig, för att hastigt åstadkomma dessa omvexlande tecken, utan hinder
deraf, att ledningstråden behöfde temligen lång tid för att bli qvitt en föregående ström, så
att dennas verkningar ej sammanblandades med verkningarne af en efterföljande?
Antag att man från Valencia ville åstadkomma på stationen i Newfoundland ett
nålutslag åt höger, hvarefter nålen så fort som möjligt skulle inställas på 0°.
För sådant ändamål utsändes i kabeln först t. ex. en positiv ström JW 1 af viss styrka
och viss varaktighet. Framkommen till Newfoundland, åstadkommer han ett nålutslag åt
höger. Den urladdningsström, som uppkommer, efter det batteriets förbindelse med linien
blifvit afbruten, håller nålen fortfarande vriden åt höger. Alltför lång tid skulle åtgå för
att afbida denna ströms försvinnande och nålens återgång till 0°. För att upphäfva verkan
af urladdningsströmmen och derjemte leda nålen tillbaka mot 0°, utsändes en negativ ström
Jfi 1’, något starkare eller af något längre varaktighet än den förut utsända positiva
strömmen..
Nålen skulle dock nu ej stanna på 0°, utan vidare röra sig, påverkad af
urladdningsströmmen efter den utsända negativa strömmen Jtä 1’. För att upphäfva verkan af
sistnämnda urladdningsström, utsändes en positiv ström M 2. men till styrkan svagare eller
mindre varaktig än Jtä 1. Men äfven strömmen JVi 2 efterlemnar i ledningstråden en
urladdningsström, som, ändå svagare än de förra, ej behöfver så lång tid för att försvinna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
