Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Liniebyggnad; kabelnedläggning; kabelreparation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•536
de skola vara i det färdiga godset. De formade pjeserna torkas långsamt;
brännas helt lindrigt, endast för att godset må bli sammanhängande-, beläggas
derefter med glasyrmassa, vanligen bestående af finmalen fältspat, försatt med
qvarts och kalkmineral, hoprördt till vällings-konsistens; inställas i kapslar
(kasettlar), tillverkade af en eldfast lermassa, som består af en blandning af
rålera och bränd lera (chamotte). I porslinsugnen insättas dessa kapslar på
hvarandra så, att de bilda pelare, samt utsättas för så stark hetta, att pjeserna
mjukna upp och börja smälta till en kompakt massa.
Ofta är formen sådan, att den blifvande pjesen ej kan göras i ett enda
stycke utan måste tillverkas i flera särskilda delar, hvilka, före bränningen,
fastsättas vid hvarandra medelst i vatten till en tunn välling utrörd porslinsmassa.
Oäkta porslin eller fin hvit fajans tillverkas hufvudsakligen af samma
materialier som det äkta porslinet och öfver hufvud taget efter samma grunder. I
massan ingår dock större halt af mera formbar lera, så att godset blir lättare
att forma. Bränningen fortgår deremot endast, till dess att massan
samman-sintrar, hvadan godset blir mer eller mindre poröst. Glasyren, hvilken består
af flinta, fältspat, kaolin och krita, sammansmälta med borax och blyoxid,’ hindrar
visserligen, så länge den är sammanhängande, vatten och fukt m. m. att
intränga i massan; men temperaturvexlingar kunna stundom föranleda otaliga
sprickor i glasyren, hvarefter porositeten blir i tillfälle att göra sig gällande i
fråga om absorption af vätskor, hvilka komma i beröring med en porslinspjes
af nu i fråga varande slag.
Stengods, hvilket till sina egenskaper står emellan det äkta porslinet och
fajansen, är i massan vanligen starkt sintradt och sålunda föga poröst. Vid
tillverkningen, åtminstone af de finare stengodsartiklarne, användas samma
materialier och samma glasyr som för fajansen; men stengodset brännes vid högre
temperatur, eller försättes massan med större halt af flussämnen. De gröfre
slagen af stengods tillverkas af jernhaltiga leror och förses vanligen med s. k.
saltglasyr, hvilken anbringas på det viset, att, sedan pjeserna äro färdigbrända,
inkastas i ugnen en viss mängd koksalt, som förflyktigas och genom sin halt af
natron åvägabringar ett tunt glaslager på ytan af godset. Ehuru isolatorer af
stengods äro jemförelsevis mycket billiga, hafva de, af tekniska skäl, nästan
öfver allt blifvit undanträngda af porslinsisolatorerna. Äfven i England, der
stengodsisolatorer varit mest använda, har man nemligen numera börjat frångå
desamma.
Glas utgör en amorf förening hufvudsakligen mellan kiselsyra, å ena sidan,
samt kali, natron och kalk, å den andra, tillika med tillfälliga inblandningar af
talk, lerjord, jernoxid och jernoxidul. För särskilda ändamål tillsättes stundom
blyoxid. För beredande af glas smälter man tillsammans uti eldfasta deglar ren
kiselsand, pottaska, soda och kalk. Proportionerna mellan beståndsdelarne kunna
variera högst betydligt, allt efter de olika egenskaper, af hvilka glaset skall
vara i besittning. Stor halt af kiselsyra gör glaset mera svårsmält samt
meddelar detsamma större förmåga att motstå kemisk inverkan. Der kalihalten är
stor, blir glaset mera hårdt och svårsmält, än der natronhalten är stor. Kali-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
