Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Liniebyggnad; kabelnedläggning; kabelreparation
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•549
så ock antalet lag i hvarje behållare, räknas och registreras. Hvarje lag
be-strykes med kalkmjölk. I behållaren inledes så mycket vatten, att det når öfver
öfversta laget, Öfver andra laget nedifrån lägger man tvenne stycken oljeduk
till kännemärke vid utläggningen, att man är nära bottenändan. Hvarje knot
af kabeln, så ock hvarje splits, märkes medelst röd oljefärg eller medelst ett
påbundet läderstycke, hvilket, för att ej förorsaka slag af jockeyhjulen, bör vara
ganska tunnt.
Nedstufningen bör i allmänhet verkställas så, att anledning till uppkomst
af kinkar vid utläggningen sorgfälligt förebygges. Hvarje behållare, som fått
sitt kabelförråd, undersökes och betäckes med pressning.
9. Kustkabelns nedläggning. Från fartyget nedfiras i en båt det stycke
kabel, som skall läggas på torra landet; med detta ror eller varpar båten sig
mot land, hvarvid kabel löper ut från fartyget. När båten ej kan bära mer
kabel, går en annan båt invid skeppet under kabeln, lägger denna långskepps
och ror äfvenledes mot land. När ej heller denna kan bära mer kabel,
tillkommer på samma vis en tredje båt o. s. v. I stället för båtar kan man ock
använda tomma fastager (t. ex. petroleumkärl) eller pontoner, hvarje ponton
bestående af 3:ne sammankopplade vattentäta rum om 10 fo.ts längd, 4 fots
bredd och 3 fots höjd. För ilandbringning af en tyngre kustkabel (om 12 à
18 tons per knot) är del rådligast att använda en grundgående ångare.
På land nedgräfves kustkabeln till 3 à 5 fots djup samt förankras
slutligen genom att lindas om 3:ne pålar, om 16 tums diameter, hvilka, på några
fots afstånd från hvarandra, äro neddrifna i marken. Öfver det öfversta
kabel-hvarfvet slås en stark jernkrampa. Fördelaktigare är dock att neddrifva ett par
pålar af nyssnämnde dimension på 50 à 100 fots afstånd från hvarandra och
vid hvardera pålen angöra en stark tross, hvars andra ända fästas å kabeln.
Der kabeln på stenig botten är utsatt för vågsqvalp eller isdrift, bör den
skyddas medelst en våg- och isbrytare, bestående af tvenne rader 9 tums pålar,
neddrifna i botten, mellan hvilka pålrader kabeln nedlägges, hvarpå emellan och
utomkring pålarne fylles med kullersten. Föres kabeln öfver berg upp på land,
fästas densamma (omlindad med hampa, som täckes med jernplåt) vid krampor,
som äro nedborrade uti ocb med bly fastgjutna vid berget.
10. Kustkabelns inledande i stationen. Ligger stationen tätt invid kusten,
indrages sjelfva kabeln i stationen, dervid försigtigtvis tillika utläggas ett par
reservledningar. I annat fall sker förbindelsen antingen medelst en underjordisk
eller medelst en luftledning, som i ett särskildt kabelhus förenas med kabeln.
I kabelhuset bör kabeln vara medelst åskledare skyddad mot atmosferiska
urladdningar.
En mindre kabel kan förenas med en luftledning helt enkelt uti ett
särskildt skåp å en s. k. kabelstolpe.
11. Öfvergång från en behållare till en annan. När man kommit till näst
nedersta laget i en behållare, minskas farten till half maskin, alla man i
kabelrummet passa väl på, maskinen stoppas helt och hållet och bromsen vid
utläggningstrumman lättas (för att fartyget ej skall »rida på kabeln»). När endast
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
