Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är att antaga att Chydenius, som allt sedan 1746,
då hans fader vardt kyrkoherde i Gamlakarleby, vistats
bland denna befolkning och kände dess egenheter, från
första början kom väl öfverens med sina församlingsbor.
En tvist mellan Chydenius och bonden Hans Tast, på hvars
egor prästgården anlagts, kan icke anses såsom ett bevis
på motsatsen. Uti den i anledning däraf förda rättegången
uppträdde nämligen både kapellborna och Chydenius som
kärande part. Hela tvisten rörde sig för resten om en
småsak. En till åker tjänlig mark af de för prästbolet behörigen
afsynade egorna hade, sedan den därå växande skogen af
kapellborna afröjts, på försommaren 1756 försetts med en
rishägnad för att under sommaren kunna tjäna som
beteshage och på hösten uppgräftas. Tast lät emellertid
nedhugga inhägnaden, under föregifvande att en del af den
kringgärdade marken tillhörde honom. Chydenius och
kapellborna bestredo riktigheten häraf och påstodo att Tast
handlat «af afund och arghet» samt yrkade på hans
skyldigkännande att åter iståndsätta gärdesgården och hans fällande
för åverkan. Målet förliktes vid sommar- och höstetinget
1757, då Tast afstod från eganderättsanspråk på den
inhägnade betes- eller kalfhagen, men i stället fick en del af ett
till hans äng stötande kärr.
[1] Förlikningen tillkom
sannolikt på Chydenii initiativ; ty en af hans sunda principer var
att — såsom han säger i sin själf biografi — «räkna en liten
förlust alltid för bättre än vinst genom en konstlad
rättegång».[2]
Det enda som kunde gifva Chydenius anledning till
berättigadt missnöje var osäkerheten i hans ställning och
den låga aflöningen. Nedervetilboma uppgåfvo emellertid
icke sina försök att slippa bidraga till moderförsamlingens
kapellaners aflönande för att sålunda bereda sig själfva och
sin präst förmånligare villkor. De vände sig nu till riksens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
