Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med synnerlig klarhet för bankens uppgift och dess
sedelmynts karaktär samt drager med skoningslös skärpa
konsekvenserna därur. «Banken», säger Chydenius bl. a.,
«kallas riksens ständers, icke därför att de i Stockholm
församlade ständers deputerade skulle vara egare däraf, utan
därför att pluraliteten af dem, hoc est tre stånd, gått i
borgen för dess säkerhet, att hvar privat, som vågade dit sina
pengar, skulle vara viss att de där till hans förmån skulle
förvaras, så länge hvar behagade, och vid påfordran utan
ringaste svårighet utlevereras. Det eger således samma
deputerade så mycket mindre frihet att anse banken såsom
sin och hålla dess förvaltning hemlig, som de fastmera i
anseende till sin borgen tyckas böra stå hvar och en privat
till svars, hvart deras pengar äro lagda, och hvi de intet
utlevereras, och såsom löftesmän i en så viktig sak tillika
ersätta till pricka hvar och en privats, som här bör anses
såsom principal, skadestånd eller i det allraminsta visa en
lidande medborgare till den domstol hvarest han kan
återvinna det af honom i banken nedlagda kapitalet».–-
«Begär säljaren för sin bekvämlighet hellre af det
representativa myntet än redbart, sker honom dymedelst en stor
tjänst. Men åstundar han redbar betalning och det
representativa påtrugas honom, blir det intet annat än ett lån,
det banken nu antingen intet kan eller vill betala, men
medelst förskrifning likväl utfäster sig att framdeles
ovillkorligen görat. Kan nu en säljare för en redbar vara intet
kommendera en redbar betalning, utan emot sin vilja måste
nöja sig med en förskrifning, så är det sannerligen redan
ett stort tvång, och i handel med en som vill draga
förskrifvarens säkerhet i tvifvelsmål bör han anses såsom utan
pengar och med detsamma alldeles satt utur stånd att med
en utländing i brist på varor idka någon handel, därest han
genom en hundrafemtio procents förhöjning ej vill till växla
sig något mynt af dem som fatt allt omhänder, det
allmänheten mist, och i följd däraf äro fullkomligen i stånd att utan
intrång af andra efter godtycke stegra det redbara myntet».
Detta är förvisso ett frimodigt språk i en för tiden
ömtålig sak. Men om möjligt än skarpare falla de ord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
