Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvilken han i detta fall stod, med andra ord, döma ex
analogia.J) Det var jämväl så ständerna fattade saken. De
ansågo intet lagrum fullt tillämpligt, men höllo före att
«rikets och bankens säkerhet och rätt» likväl kräfde straff.2)
Huru beskaffadt detta straff borde vara, därom kunde
vid sådant förhållande meningarna betydligt afvika. Prästerna,
och med dem bönderna, funno beträffande Kierman och
Lefebure en laganalogi uti 45 kap. 1 § M. B., som stadgade
att «hvar som svikeliga drager under sig kronones ingäld
stånde dubbel tjufsrätt». Detta innebar att, därest de
brottslige ej orkade böta fyradubbelt tjufnadens värde, de
då skulle plikta med kroppen, d. v. s. slita spö, i detta fall
högsta antalet, 40 par. Enligt 5 kap. 5 § S. B. kunde
emellertid detta straff förvandlas till fängelse vid vatten och
bröd, om domaren pröfvade att den brottsliges «välfärd och
heder genom annan kroppsplikt spilles». Borgame dömde,
såsom ofvan anförts, till högsta vatten- och brödstraff, en
månad. Man måste därför anse deras, och förty äfven
ständernas, dom i denna del grundad på samma tanke som
prästernas och i hufvudsak äfven böndernas.3) Analogin
mellan de associerades bedrägeri och det brott som i det
åberopade lagrummet omtalas är måhända bristfällig, men
någon annan tyckes ej hafva stått till buds, och straffet
var efter den tidens rättsuppfattning, sådan den framträder
i Missgärningsbalken, ej öfvermåttan strängt.
’) Jfr J. Forsman, Föreläsningar öfver straffrättens allmänna läror,
2 uppl., ss. 458 o. 466. «En följd däraf att straff buden i de äldre lagarna
äro i afsaknad af en så allmän affattning, att resp. brott skulle kunna i alla
sina företeelseformer subsumeras under desamma, är att domaren beträffande
de fall som blifvit utom straffbuden, och angående hvilka lagstiftaren således
icke uttalat sig, är tvungen att taga sin tillflykt till en vidt utsträckt
användning af rätts- och laganalogin. Så har man äfven vid tillämpningen af 1734
års lag städse nödgats förfara».
2) Riksdags-Tidningar, n:o 75, bihang (innehållande ständernas
skrifvelse till Kongi. Maj:t i detta mål).
8) Malmströms (a. a., s. 320, not) förvåning öfver att
expeditions-deputationen, redan förrän adeln förenat sig med borgareståndet, ansett tre stånd
omfatta vatten- och brödstraffet beror synbarligen på att det ofvan åberopade
stadgandet i Straffbalken undgått hans uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
