Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Beträffande Kierman tillkom ett annat brott. I sin
egenskap af bankfullmäktig med rätta betraktad såsom
ständernas syssloman, hade han enligt samtliga stånds åsikt gjort
sig skyldig, utom till bedrägeri, jämväl till oredligt
hand-hafvande af sitt sysslomannaskap. För denna förbrytelse
stadgade 18 kap. 3 § H. B. ansvar «efter omständigheterna».
Äfven här kunde således meningarna lätt dela sig om straffets
art. De o frälse stånden funno ett ex analogia tillämpligt
lagrum i 16 kap. 4 § H. B., som stadgade att bedräglig
gäldenär «skall ställas för en påla, på torg eller allmän
tingstad, att skämmas två timmar, och därtill straffas med fängelse
vid vatten och bröd eller arbete vid någon konungens
fästning». Skamstraffet uteslöts af präster och borgare — på
hvilka grunder i prästeståndet, finna vi af Chydenii tal —,
men fästningsstraffet kvarstod. Rättvisligen kan den
modererade tillämpningen af lagens straff för bedrägligt
konkursförfarande på ett oredlighetsbrott sådant som Kiermans
näppeligen klandras. Att straffen för Kiermans skilda brott
helt enkelt adderades eller kumulerades, stod i
öfverens-stämmelse med den i 1734 års lag rådande principen.1)
Man har funnit orättvisan i domen ligga särskildt däri
att växelassocierades brott likställdes med tjufnad och deras
personer behandlades såsom öfvertygade tjufvars.2) Men
man har härvid förgätit att i 1734 års lag begreppet tjufnad
var sväfvande och att enligt den tidens rättsåskådning
tjufnads-brottet omfattade äfven sådana förbrytelser som icke
inneburo ett tillgrepp. En framstående finsk rättslärd säger på
tal om den äldre rättens uppfattning af tjufnadsbrottet:
«Då man talade om tjufnad, tänkte man sig visserligen ett
verkligt tillgrepp, men det låg nära till hands att därunder
subsumera eller att åtminstone därmed likställa andra ingrepp
i annans eganderätt, hvilka så att säga med afseende å
gärningens moraliska halt företedde sig lika med tjufnad.
Det är ännu icke ovanligt att hos menige man höra personer
benämnas tjufvar, som gjort sig skyldiga till något egendoms-
J) Jfr Forsman, a. a., s. 538 f.
2) Se Malmström, a. a., ss. 315 o. 321.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
