Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
män skulle efter 30 års tjänst, eller tidigare om de voro
orkeslösa, erhålla fulla lönen i pension samt därutöfver en
afträdes- eller ackordsumma af efterträdaren och öfriga som
fingo befordran till följd af den vid afskedstagandet
uppkomna ledigheten.*) Den allt annat än hugnesamma
erfarenhet man hade om verkningarna af den sistnämnda
inrättningen uppväckte hos mången riksdagsman betänkligheter
rörande de föreslagna åtgärderna till de civila
ämbetsmännens fromma.
Till de skeptiska hörde äfven Chydenius. Han erkände
visserligen under diskussionen i prästeståndet att, «som
Staten icke bör göra räkning på Embetsmäns personliga dygd,
är väl möjeligt att de gamle snart försvinna, om de fa taga
med sig hela lönen, när de deremot torde något qvarhållas,
om 1/3 skall lemnas till efterträdaren». Men i likhet med
flere andra ståndsledamöter ansåg Chydenius dock «att
betydande svårigheter möta denna författning, härrörande i
synnerhet af den lätta väg, som derigenom skulle banas för
ynglingar att komma till Embeten, hvarvid redan genom
adcorder och byten nog månge missbruk sig insmygt».
Ståndet fattade den gången intet beslut i saken; det kunde icke
«påfinna någon utväg att jämka de betänkligheter, som mot
och med sig yppade».2) Men frågan upptogs åter och till
slutlig behandling några månader senare. Chydenius
uppträdde äfven då och framhöll att «ändamålet af en
Författning väl kan vara ganska godt, ehuru medlen derföre
icke alltid äro dugelige, såsom man kan se på 1756 års
tjenstebetänkande och militairens pensions-cassa». Han
förenade sig därför om det sedermera af ståndet äfven antagna
resolutionsförslaget af Serenius: «att, ehuru önskeligt det
vore att gamle och välförtjente Embetsmän på detta sättet
hugnas kunde, så finner dock Ståndet betänkeligt att vidtaga
någon ny författning, innan den oreda, hvari tjensterna vid
senare Riksdagar råkat, kan någorlunda blifva rättad;
önskande imedlertid att det vid 1756 års Riksdag tagna beslut
*) Modée, a. a., d. 6, s. 4466 ff.; Malmström, a. a., d. 4, s. 277.
2) Prästeståndets prot. for *•/, 1766.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
