Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erfarenhet mycket bättre kände, och gjorde hvarken nu eller
senare industrin till föremål för angrepp i en särskild skrift.
En bland Chydenii Politiska Skrifter af utgifvaren med stor
tvekan upptagen broskyr, kallad Vederläggning af skriften,
där skråämbeten på olika tider blifvit olika ansedde (1766),1)
är säkert icke författad af Chydenius. I Oelreichs
censors-lista finnes nämligen antecknadt att författaren är «baron
Rhebinder»,2) som «genom Chydenius» inlämnat skriften till
censurering.3) Måhända har Chydenius granskat skriften
före tryckningen; i alla fall far man anse att han godkänt
de där uttalade skråfientliga åsikterna. Men att författaren
verkligen var «en riddersman, som för eget nöjes skull
uppsatt denna vederläggning, utan afsikt att någonsin låta den
komma i dagsljuset» — såsom i förordet säges —, och icke
Chydenius, därom kan numera intet tvifvel råda.
Ej heller i själfva riksdagsförhandlingarna ingrep
Chydenius i nämnvärd mån för skråtvångets upphäfvande och
det industriella arbetets frigörande. Väl underlät han icke
att i allmänna besvärsdeputationen, då tillfälle därtill yppade
sig, framhålla vikten af fullständig näringsfrihet (se ofvan,
sid. 88, 100, 107 m. fl.). Men i prästeståndets protokoll
finna vi egentligen blott ett uttalande af Chydenius i denna
riktning.
Handels- och manufakturdeputationen hade till den
finare järn-, stål- och metallindustrins befrämjande föreslagit
inrättandet af vissa «allmänna frihetsorter», där enhvar, svensk
eller utlänning, som företedde bevis öfver god frejd och
yrkesskicklighet, fritt och utan att under tio års tid behöfva
erlägga kronoutskylder skulle fa idka denna industri.
Deputationen erkände i motiven härtill «att förnämsta orsaken
till de finare jäm- och metallfabrikers så ringa framsteg och
J) Pol. Skr., ss. 309—318. — Jfr prof. Palméns reservationer i
inledningen, ss. LXXI o. CCV f.
2) Härmed åsyftas af allt att döma frih. Johan Adam Rehbinder, f. 1733,
då kanslist och slutligen lagman, känd som genealog och historisk samlare.
*) För den värdefulla bibliografiska upplysningen har jag att tacka
vice-bibliotekarien dr L. Bygdén, som i bref från Upsala af 17/10 1900 meddelat
mig den.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
