Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tyglas med blind lydnad. Nej! Din stora själ begärer otvungna
offer, och de skola aldrig tryta på Ditt altare.
När jag talar om förstars hjärta, så kommer jag ihåg folket,
de millioner människor som från dem härleda sina öden.
Regenter! Hvad ären I utan folket? Nedfallande sljärnor,
hastiga luftsyner och irrbloss. På hvems axlar stån I, att man
ser Eder öfver andra? Är det icke på folkets? Afhvemhafven
1 det öfverflöd som lyder i Edra hof? Af undersåtares och den
fattigas möda. Lärer då att älska de matkar som spinna Eder
purpur, och ej trampa de myror som arbeta för Eder vällust.
Jag vill ingenting nämna om de människlighetens
skamfläckar, regenter som misstänka alla, som alltid törsta efter blod,
jag menar Neroner och tyranner, de där aldrig oftare ses glade
än då städer brinna och undersåtares blod strömmar. Våra och
tillkommande tider glömme bort sådana, och jorden bäre aldrig
mer slika missfoster bland människor!
Men det är ingalunda nog för förstår att mildhet och nåd
omgifver själfva tronen, då de ej sträcka sig till folket.
Svaga förstår kasta sig uti gunstlingars armar, de se ej med
egna ögon och höra ej med egna öron. De nyttja syneglas af
andra och hållas af smickrare bakom skärmen; jag tycker mig
se gunstlingen med två glas i handen, af hvilka det ena gör de
förekommande tingen mångfalt större än de äro, och ett annat
som gör allt mycket mindre. Då nu regenten vill se på sina
undersåtares egodelar, så nyttjar smickraren det förra, men då
han vill se på folkets tyngder och gärder, sticker han fram det
senare. Här stanna prinsar uti synvilla och ropa om
under-såtarenas välmåga under en allmänt tryckande fattigdom. Det
står väl till, fastän de gärder hvarunder deras undersåtare sucka
ofta kostat dessas sista egendom, ända till deras jordtorfva; och
under allt detta kunna de vara välmenta för sitt rike och
undersåtare.
Hvart löper nu min tanka? Skall denna skugga synas på
den tafla som tecknar vår Gustaf? Nej! Skuggor falla ju på de
lägsta ställen, och dem sätta målare bredvid de största bilder,
att gifva dem sin rätta högd. Låga prinsar vilja väl berömmas
för godt hjärta, för sin välmening, fast de ej hafva skarpsinnighet
nog att utdela den. De tro sig födda till fullkomlig besittning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
