Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emot dessa yrkanden uppträdde andra — och de voro
mindre-talet —, som framhöllo att, då taxorna, i trots af de dryga
böterna för öfverträdelse af dem, icke följdes, detta visade
deras obehöflighet; bristen på arbetare berodde på
tjänste-hjonsstadgans olidliga och massutvandring föranledande
bestämningar, främst skyldigheten för legohjonen att antaga
årstjänst vid äfventyr att eljest behandlas och eftersättas
som lösdrifvare, och lottningen, som ökade tvånget i
betänklig grad, skulle göra förhållandena än värre. Från detta
håll påyrkades därför en reform af tjänstehjonslagstiftningen
i human och liberal riktning, — en riktning hvari frågans
resultatlösa beredning under Frihetstidens sista riksdagar
äfven gått.1)
Med spänd uppmärksamhet följde Chydenius med denna
strid. Vi känna af det föregående (se sid. 36 ff.) huru han
redan 1761 varit i beråd att offentligen uppträda till den
arbetande klassens försvar och i dennas intresse yrka på
fria legohjonsaftal. I sin skrift om folkutflyttningen hade
han sedan delvis förverkligat denna afsikt, utan att dock där
framställa något preciseradt förslag angående
tjänstehjons-lagstiftningens omgestaltning. Det var klart att de
reaktionära uttalandena, yrkandena och besluten från början i hög
grad skulle på en gång gräma och oroa Chydenius. Han
bidade blott det rätta ögonblicket att ingripa i striden. När
slutligen en insändare i Dagligt Allehanda på sommaren
1778 gick ända därhän att yrka på spöstraff och tukthus
för lata och vårdslösa tjänstehjon, brast Chydenii tålamod.
«Det var så hårdt och så positivt», säger han själf, «att jag
ej utan fasa kunde läsa det, och det rörde mig så, att det
ej stod i min frihet lämna det obesvaradt».2)
*) Malmström, a. a., d. 5, s. 389, uppger detta beträffande riksdagarna
1760—62 och 1765—66. Af handlingarna i frågan vid 1778—79 års riksdag
framgår att kammar-, ekonomie- och kommersedeputationen vid 1771 — 72 års
riksdag utarbetat det mest frisinnade förslaget till tjänstehjonsstadga. —
Beträffande 1766 års förslag påstår Chydenius (Pol. Skr., s. 343) att det var reaktionärt
och «anbefallde enrolleringen af alla husbönder och tjänstehjon».
a) Tankar om husbönders och tjänstehjons naturliga rätt, § 2 (Pol.
Skr., s. 344).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
