Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Chydenius.!) I det följande skola med tillgodogörande af
nyssnämnda rättelser återgifvas de traditioner som med
visshet hänföra sig till Chydenius.
En i staden bosatt sjömansänka, vid namn Röring, hade
vid ett tillfälle af en landsskomakare tillhandlat sig ett par kängor,
hvilket enligt dåtida skråförfattningars bestämmelser var olofligt.
Hon blef därför inför rätta åtalad för sin förbrytelse. Som
endast halft bevis mot henne kunde företes, ålades hon att gå
värje-målsed, hvilket hon äfven gjorde.
Kort därpå insjuknade änkan emellertid. Samvetsförebråelser
med anledning af den mened som hon låtit komma sig till last
inställde sig, och hennes tillstånd blef hopplöst. Hon var
medveten om att hennes slut var nära förestående, och hennes
samvetsförebråelser öfvergingo till svåraste ruelse och förtviflan. Hon
trodde sig sålunda se djäfvulen stå vid sin säng och invänta
hennes död.
Chydenius hade för sed att hvarje söndag efter slutad
afton-sångsgudstjänst vandra längs stadens gator. Under denna sin
rond genom staden frågade han alltid mötande personer, huruvida
dessa visste, om sjuka eller hjälpbehöfvande funnos, dem han
kunde bispringa eller råda. På detta sätt erhöll han äfven
kännedom om änkan Rörings tillstånd och begaf sig skyndsamt till
henne.
Genast vid hans inträde i yttre rummet frågade den sjuka,
som befann sig i rummet innanför, hvem det kunde vara som
anländt, eftersom den onde anden tvungits att lämna sin plats
vid hennes säng.
Då Chydenius iakttog hennes tillstånd, fann han att någon
lekamlig hjälp här ej kunde uträtta något. Och vid hans fråga,
huru det stod till med den stackars kvinnans själ, brast hon i
gråt och sade sig vara för evigt förlorad. Chydenius intalade
henne tröst och mod, sägande att allt hopp ännu ej var ute.
Men änkan endast delgaf honom, att det för hennes själ ej gafs
någon nåd; detta hade den onde sagt, som ej lämnade henne.
’) Sagesmannen är notarien T. Möller (död 1904), hvars son med. d:r
T. W. Möller godhetsfullt lämnat mig del af faderns anmärkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
