Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lemna hem, til hvad obotelig skada för det almänna eller hvar
enskilt är lät at begripa. En sådan förfatning förekommer mig
som ett risel som drifver igenom all den finaste och feta mylla
och behåller sten och stickor qvar.
Det må ingen heller täncka at några förbud emot folckets
utflytningar kunna förekomma detta. Ärfarenheten öfvertygar ju
en och hvar derom, at uti så intressanta saker med förbud intet
uträttas, när de äro stä[l]da emot et folcks almänna smak, böjelse
eller billighet. De äro bojor, som hvart ögnableck böra bevak[a]s.
Bevachn[i]ngen skier af fria Vächtare. Vächtare slumra åtminståne
ibland. Och då blifver m[an] v[ar]se at de som burit banden
hafva kastat dem ifrån sig och hopet[ahl]s satt sig uti frihet.
2:0 Är Daler talets förhållande emot arbete och vahro [r]
altför olika på särskilta ställen och tider, ty på en ort ka[n] jag
med en daler lösa de varor, som på en annan ei kunna fås för
fem. Det blefve derföre lijka orimmeligit at bet[a]la en lijka års
lön åt Tienstefolcket på åtskilliga ställen, som emot åfvannämde
vahromas naturliga värde sätta på dem ett stadigt pris, hvilcket
naturliga värde oändeligen varierar.
I en ock samma ort varierar icke mindre en ock samma
vahra på särskilta tider, dels af varomängdens mycke[n]het och
tillop, dels och af daler talets särskilta invärtes vä[r]de, så at det
som för 20 år sedan kallades en daler, det heter nu två och
derutöfver. Huru obilligt vore det då intet a[t] pålägga
tienste-hionet, utan afsende på någondera, alti[d] åtnöja sig med lika
dalertal i årlig lön.
Emot alt detta föreställer jag mig de flästa hushållare
invända, at, genom Legohionens frihet, at tiena eller ei, [hos]
hvem, och för hvad lön de behaga, blefve års lönen steg[rad,]
årslegda nog få och de, som uti sit landtbruk tarfva många
arbetare, med arbetet strandsatta, eller åtminstone fölle arbetet,
då det nödgades drifvas med dagahion, odrägeligen dyrt.
Men märck min hushållare! Arbetarenas antal i landet
blefve genom de[n]na frihet ei minskat, utan geno[m] befordrade
giftermål, och deras qvarhållande, som nu af altför inskränkt
frijhet nödgas bortflytta, innom liten tid ansenligen förökt. Dessa
vore tvungna at föda sig med arbete, ty arbetslös näring finnes
ingenstädes. De som då tycka om års tienst fordra så mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
