Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rande målningar kjusa ynglingens hjertan, och döljer ofta i ringa
kojor under ett föraktadt vadmar den menlösa dygden, vår sanna
lycksalighet, som i sig sjelf är för hög att pråla med lånta fjedrar,
eller af lyckan få sin glans.
Jag märkte då huru svag jag var, och kunde lätt glömma
min goda faders lärdomar, och mitt eget löfte. Det angelägnaste
lemnade i förgätenhet, och när jag, efter en sådan yrsla, såg huru
det stod till med mig, var jag dödssjuk; men kom dock aldrig
i sällskap, än jag å nyo blef intagen deraf. Då jag såg mig
förestå en svår tvinsot, om jag ej finge andas en renare luft, och
på landsbygden hvar dag nyttja några kryddor, och vederqvicka
mig af den blomsterlukt, som fanns på de parker der fåren
plägade gå i bet, då tänkte jag: Åkermannen bör ju först få af
frukterna; då jag föder andra, får jag först tillfälle att komma
ihåg mig sjelf. — Af min Fader hade jag litet lärt mig blåsa i
vall-pipan och tala med fåren, och när jag en och annan gång
gjorde försök, begynte de att trygga sig till mig: ty jag höll allt
för mycket af dem. Derför beslöt jag att blifva herde, som min
Fader, och ville i lugn söka min lycksalighet.
Ute på landet blef mig en liten hjord anförtrodd, som likväl
var stor nog för mig; ty jag hinner ej mera än sköta den rätt
och min lilla lön räcker väl till, ty den utspädes med välsignelse
och nyttjas med sparsamhet och fömöjdt sinne. — Mitt beslut
blef, att framdeles vara okänd på den stora verlds Theatern och
det öfriga af min vandel ligga i lugnet: att i en kär herdinnas
sköte, och i sällskap med mina får skild ifrån afunden njuta så
mycket af den sanna lycksaligheten som Allfadren i tiden täktes
dela på min lott, och vida öfverträffar allt hvad lyckans barn med
så stor oro och såradt samvete fika efter.
På trettonde året hade jag gått i vall med mina får, druckit
med mina får, druckit med hjorden af samma källa och mången
gång styrkt i de blomster parker, som jag drifvit henne uppå
och sjungit visor för henne om Guds godhet. Derför var hjorden
mig kär fast jag ej märkte huru högt, förr än då jag till en tid
nödgades skiljas vid henne, eller såg huru mycket mina får älskade
mig, förr än jag blef varse hvad min bortgång sårade dem.
Men ingenting har under hela min tid mer roat mig än att
följa de. täcka lammen åt som ännu icke sölat sin ull eller vant
34
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
