Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och släcka sin törst af den sorlande bäcken, som flyter
derigenom.
Under min borttavaro sökte jag icke efter många vänner
och stort sällskap; himlen skänkte mig några få som voro
uppriktige, i hvilkas sköte jag ibland gömde mina bekymmer. — Vi
spatserade då och då utom staden och förnöjde oss i det gröna.
Stundom stego vi åter i en båt och låto ro oss i land på de
ställen, der naturen sjelf gjort sina Mestarstycken.
En gång i aftonsvalkan satte vi oss ned vid en källa under
en ek; det roade oss att knyta i hop krantsar af de blomster vi
samlat ute på marken under det vi hörde på näktergalen, som
med sin sång retade hela fjäderflocken att stämma in till Skaparens
ära; och göken, som hade satt sig i en gran ett litet stycke
der-från, slog takten i denna annars fullstämmiga concert. Ankan
med sina ungar plaskade i stranden, och ett par gäss med sin
nysskläckta kulla, litet längre ut, tycktes lyssna till sångfåglames
chor; villänder simmade fram och tillbaka partals, likasom i dans,
till dess en fiskare-båt skrämde bort dem. Och ett sakta väder
ifrån landet hade en ljuflig veplings lukt ifrån närmaste åkerfält
i följe med sig.
Jag kom dervid en gång aldeles utom mig sjelf, så att jag
på en stund icke hörde hvad andre sp råkade om. Det var
likasom en dröm för mig. Ach! suckade jag vid mig sjelf, kan
den okonstlade naturen här i dödligheten så ljufligen prisa sin
Skapare och glädja menniskohjertat, huru hjertfröjdande skall då
den himmelska blifva, då hela den herrliga himla-chor, biträdd
af oräkneliga Guds barn, skola instämma på det stora Lammets i
evighet välsignade bröllops dag för det han med en blodig
segerfana i handen vunnit sin brud utur en glupsk mördares klor. —
Jag tycktes höra något deraf och se en blick af denna klarhet;
men vaknade i den sorg att jag ännu lefde i dödligheten och
stod i äfventyr, att gå denna salighet qvitt.
Ofta plägade jag tänka på mina får, men ingen gång föllo
de mig så ömt i sinnet som nu, då jag kom i håg, att jag var
satt till vägvisare åt dem till denna lycksalighet; och erinrade mig
under hvad ansvar de af Öfverherden blifvit mig anförtrodde.
Jag såg med blygd uppå mig sjelf, som mången gång satt nog
litet värde på en så högst angelägen sak. Jag blef orolig, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
