Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Efter några dagars resa fällde vi ankaret; hela besättningen
gladdes öfver en snar och lycklig resa, och sjöng till sin Skapares
lof; men jag bugade mig för den AUsmägtige som ledsagat
mig hem.
Jag rördes, då jag såg den byggd jag mången gång vandrat
igenom. I dalar, ropade jag, med djuren som vistas i eder! I
löfrika trän, med alla fåglar, som sitta på edra grenar, hjelpen
mig att lofva Gud! I, under hvilkas skugga jag förr ifrån
himmelen blifvit hugsvalad, då jag böjt mina knän och lutat mitt
ansigte till jorden; — lofver Herren så att det skallar högt! Och
I närstående berg och backar med edra kulor och ihåliga
furustammar gifver ett genljud, som af väderhvirflar upsvingas i
skyn, så att det hörs upp till himmelen, ty Herren har gjort
oss godt.
Min kära herdinna, som oförmodadt fick tidning om min
hemkomst, mötte mig och föll mig om halsen och gret. Hennes
ömma hjerta hade under min borttavaro äfven fått erfara mycket.
Ryktet hade ibland uphöjt mig, så att hon innerligen längtade
att för mig få yttra sin fågnad deröfver, men ibland måste hon
åter höra mig afmålas med svartaste färgor och nästan förlora
allt hopp att mer få träffa mig i tiden. — Ach min herde, ropade
hon nu, så lefver du än!–––––––––-Herrans namn vare äradt som
ännu låter oss råkas. Din saknad har fört mig längré in uti
förtroende med Gud, och hans hugsvalelse har emedlertid mången
gång innerligen glädt min själ och lindrat min sorg. Jag har
ofta kärt omfamnat Honom och på Hans nådes arm sött insomnat
och ibland vaknat upp i himmelsk förnöjelse. Stundom åter då
jag om aftonen, uppå min säng, anförtrott Dig och mig sjelf i
Hans händer har sömnen aldeles försvunnit och natten under ett
kärt samtal med min Gud i en hast gått sin kos, då en
obe-skrifvelig sötma har intagit mitt hjerta, och en glädje som vida
öfverträffat allt hvad verlden endast till en handvänning kan
meddela åt sina slafvar, det de redan i tiden oftast få dyrt betala.
Huru skall jag vedergälla Herranom allt det goda han mig gjort?
Nu vill jag med glädje betala Honom mitt löfte. Min Herde!
sade hon och gret, jag vill lofva min Gud för allt det goda Han
gjort oss, hjelp mig! — Vi kunna ej gjöra det, som vi borde.
Men lätt oss icke tröttas, så länge vi lefve! I himmelen, i him-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
