Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
melen, der skola vi först rätt lofva honom. Jag blandade mina
tårar med hennes och vårt hjerta brann af glädje.
Vänner och Anhöriga gladdes äfven att fä se mig. Min
ankomst var oförväntad och man hade nästan allmänt förlorat allt
hopp derom; men så mycket innerligare gladdes de nu att fä se
mig. Under ömmaste känslor å båda sidor berättade jag för dem
om mina omskifteliga öden och huru Herren underligen varit
mitt beskärm.
Ifrån byggden allt omkring hördes glädje rop öfver allt,
så att det skallade i marken och fären skockade sig omkring mig,
men lammen trängde sig närmast, ty deras åtrå efter mig var nog
stor. Men en skadelig smitta hade under min frånvaro
olyckligtvis inritat sig bland fåren. Huru bestört blef jag icke då jag
fann en stor del vara uppsvullna och stå dåliga och skallota,
likväl fägnade sig de flesta öfver min ankomst.
Jag skulle för några dagar sedan gå upp i vårt tält, der vi
tillförene plägade råkas; men innan jag visste ord af föll en mig
om lifvet på vägen och gret. Himlen vare tack! ropade hon
som hulpit vår gode herde hem; Gud har ju hört vår bön! —
Hon ämnade väl säga mera, men tårarna togo öfverhand, så att
hon ej fick ett enda ord fram utan åtbörderna måste tolka
hjertats glädje.
Så många rörande omständigheter gjorde mig bestört. Jag
kastade mig i stoftet för min Gud, och sade: Herre jag är för
ringa till all Din godhet emot mig uslan. Jag bygde honom ett
altare i mitt hjerta och frambar med en helig vördnad tacksägelser
deruppå, och det brann så att röken derutaf steg allt upp i
himmelen och skall aldrig slockna. Lifliga känslor intogo min själ,
men det var dock ingenting emot Guds godhet och nåd, som
mig vederfarits. En usling kan aldrig erfara så stor förnöjelse,
då han sättes på en Konunga thron och spiran räckes honom i
handen, som mitt hjerta, då jag ifrån verldsbullret slapp i min
låga koja och i lugnet hörde rösten af min hjord.
Dåraktiga verld! som i buller söker din ro och i qväljande
lustars dån förnöjelse; du söker nöjet förgäfves, ty det finns icke
der. Förblindade hop! dina nöjen reta mig aldrig. Du klifver dig
tröttan och hinner aldrig upp, du fäktar efter skuggan och får
icke fast honom. Du bär Guldstycket i din hand och näns ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
