Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid ett Högtideligit tilfälle slogs i slutet af förra hundrade
talet en Skådepenning, som förestälte en borg på en liten kaal
klippa i villa hafvet, hvarpå de ilskna böljor sprutade sin galla,
men borgen stod orörlig. På samma villa haf sågs äfven ett litet
Fartyg tryckas af vinden, kastas bland grymma vågor, stundom
up emot skyn, stundom stupa ned åt afgrunden, och öfversköljas
af de hiskeligaste våg-brott, med denna öfverskrift på latin:
Jactatur, sed tuta tamen est. Det är: Skeppet kastas väl men
har doch ingen fara. Sådan divise tycker jag skulle passa icke
illa på vår Stapel frihet.
Det torde ännu icke hafva fallit eder utur minnet huru
orimmelig denna frågan förekom dem ved 1756 års Riksdag,
som blifvit vane ensamme*) [hålla m]arknad med utlänningen med
edra expor[ter och hur]u otrolig den syntes eder sielfva. Hvem
[af eder har ei se]tt af Riksdagshandlingarna för åren [1756 och
60, hvilcka] svåra krig och häftiga välfningar, som [denna frågan]
förorsakade? och hafven i icke hunnit [läsa derom,] så hafva
åtminstone alla den tidens [borgare kä]nt tyngden deraf; ty den
saken söktes [af eder ved den] tiden, då den solklaraste rättvisa
[och frihet m]åste köpas för penningar. Men tiden [var ännu
i]cke inne då denna frihets borgen fick byggas. Saken såg svår
och omöjelig ut, men änteligen lyckades det norrbotniska städerna
at ved den påföljande 1765 års Riksdag vinna sig Stapel rätt,
och Landets fullmächtiga fingo komma tilbaka med detta olive
blad i munnen, och fägna sina hemma varande medbröder.
Fängelset öpnades och hundrade års fångar kommo på fri
fot. Men hvad framsteg; hvad luft språng kunde man vänta af
dem, som till lemmar och leder likasom styfnat i et långvarigt
fängelse: man måste såsom barnen först börja at krypa, sedan
leda sig fram, förr än man kunde gå. Förtryckarena logo åt våra
små anstalter, och friheten syntes således vara utan afvund, men
huru länge? När eftertancka och fl[it] i de nya Stapelstäderna
förenade sig, när [den] lilla styrckan samlade sig, när våra [-handlande]-] {+hand-
lande]+} i flera år tråkat igenom de obanade vägar, och ledt sig
igenom den dimba, som allestädes mötte och omgaf dem i denna
*) Ett hörn af detta blad i ms. är tyvärr bortrifvet. Utg. har försökt
att fylla tomrummen på ett acceptabelt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
