Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Otryckta skrifter af Anders Chydenius ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då det egenteligen är egennyttan, som drifver sig igenom
alla möjeliga utvägar til sin förkofran, så är det ei eller möjeligit
at drifva ett folk til arbetsamhet, då det på alla sidor fängslas.
Man säger väl: den bör ei hindras i alt hvad låfligit är, men
sådanna känna icke huru mångfalliga de inskränkningar äro, som
binda händerna på den arbetande medborgaren. Skaparen satte
menniskan blott at arbeta, men föreskref ingalunda med hvad
slags arbete hvar ock en skulle syslosätta sig. Tiufnaden var allena
den som allmachten förböd men för idogheten var intet mål
föresatt, hvarcken huru långt den finge gå, eller hvad tilvärkningar
den finge frambringa. Han bandt hvarcken någon vid plogen,
eller giorde någon til Skrå handlande, utan när och hvarest en
och hyar såg sin bästa vinning, där fik han förkofra sig. Man
invänder väl, at så länge menniskorna voro i sitt naturliga tilstånd
kändes inga närings lagar, men då vi bo i samfund måste vi vara
under dess lagar, hvilcket ingalunda nekas; men det måste tillika
blifva ovedersäjeligt, at ju närmare Samfundets lagar instämma
med den naturliga friheten ju lyckeligare måste de menigheter vara,
som derunder lyda, och aldeles tvert om. Ty just i närings
lagarna ligger grunden til ett folks förkofran eller undergång.
Välmågan för ett folk tilskapas af lagarna.
Det hörer egenteligen Regenter til, at befreda den dygdiga
och straffa lasten, hvaremot de äga rättighet at upbära skatt af
undersåtare, som bör användas til deras försvar, men ärfarenheten
visar huru de tränga sig in uti alla närings grenar för sina
undersåtare och pålägga dem det ena och förbiuda dem ett annat,
hvilcket jag ei trodt egenteligen höra dem til, och det de ei
rätteligen förstå, som efter aristocratiska rådgifvares handledningar
altid blifva aristocratiska, til den ringare folkhopens förtryck,
utsirade med prydligaste ord om allmänt gagn af sådana fiätrar.
Och som jag redan sade, at det ingalunda är ensamt Finska
allmogens lott, at vara trög, så är det ei eller endast deras del at
af Författningar se sig fiätrade: en öfver större delen af arbetande
hopen i hela Europa iråkad olycka, den jag långt hällre ville
begråta i min kammare, såsom siukdom hvilcken synes efter många
Seclers förlop redan vara obotelig, om jag ei ägde något hopp,
at genom Kongi. Hushålls sälskapets vidsträktare värkan hälst i
någon del se den blifva mildrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
