Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
meningar och uttryck, öfvertygelse och behag hafva dervid alltid
varit mina föremål, och ehuru paradox jag ofta synts i mina
satser, har dock mitt nog egna skrifsätt vunnit allmänhetens bifall
långt öfver hvad jag kunnat vänta eller förmoda. — — Nödgad
af mina vänner till de första försöken, hafva de blifvit med
uppmärksamhet och välbehag upptagna af med-borgare, som i anledning
deraf ålagt mig mera och satt mig i den nödvändighet att
öka mina små kunskaper genom någon mera beläsning och
eftertanke. Ett fortfarande bifall af mina försök, ett under dem
upptändt nit att söka gagna, hafva sedan ålagt det mig sjelf som en
skyldighet, ja, såsom ett af mina ädlaste nöjen. Men min
hufvudsak, mitt trägna och ansvariga embete har härvid alltid inskränkt
mig att blifva vid de små och korta afhandlingar, dem sällan
dagens ljus eller vanliga arbetstider utan alltid de tysta
midnattsstunder framkläckt, dem de flesta fruktlöst förtära, om ej i laster,
dock i sömnens sköte på maklighetens bädd. — — Mina små
insigter, mitt stilla, inskränkta lefnadssätt, mitt ifrån den stora
verlden alldeles afvända hjerta — — och mitt upprigtiga förakt
af den så smickrande äran hade satt mig långt under den tanken
att någonsin skrifva något för allmänheten eller bekläda något
vigtigare embete, än den lilla syssla jag först innehade. Men
försynens vägar hafva varit helt andra med mig ovärdigan, än
jag kunnat föreställa mig.“
Frihetstidens rörliga politiska och litterära lif gaf mångfaldiga
väckelser åt Chydenius att på lediga stunder egna sin
uppmärksamhet åt de offentliga angelägenheterna. Visserligen bar
tidehvarfvet för ingen del med så stort skäl frihetens namn, som
dess egna ledare och koryféer jemte otaliga eftersägare utbasunade;
tvärt om, „riksens magtegande ständer“ voro i månget
enskildt fall en vida strängare herskare än den allom bjudande och
rådande envåldskonungen varit förr, och det kräfdes särskildt lång
erfarenhet för att behofvet af tankens och ordets frihet skulle
kunna göra sig förnummet och erkändt. Men det låg naturligtvis
i sakens natur, att utvecklingen dock förr eller senare skulle leda
till ett sådant resultat, och hattpartiet, till hvars program
yttrandefriheten ingalunda annars hörde, gjorde början med ett vidsträckt
anlitande af offentligheten. Under 1755—56 års riksdag fann sig
nämnda parti föra på samma gång frihetens och den gällande
statsförfattningens talan, och då ett vädjande till allmänheten för
ögonblicket icke medförde någon fara för partiet sjelft, — helst
olägliga yttranden från motståndarnes sida lätteligen stodo att
tyglas genom censur och stränghetsåtgärder — kunde partiets
ledare icke motstå frestelsen att begagna sig af det mägtiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
