Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång blef antagen till medlem i ståndet. Men när ståndet derå
företog frågan om Chydenius, blef öfverenskommet att så om
honom som de återstående undvika vidlyftiga diskurser, till vinnande
af tid. Biskoparne Filenius och Mennander samt superintendenten
Körning erinrade för sin del, att Österbotten allenast utgjorde en
division af Åbo stift, hvarifrån biskop Mennander icke ens
vidkändes, att det i ecklesiastika rättigheter vore afskildt eller utom
gemenskap; Mennander tilläde ytterligare, att konsistorium icke
gifvit Österbottens kapellaner större anledning än de öfriga stiften
att deputera en särskild fullmägtig, ehuru biskopen förmärkte, att
efter dess bortresa fullmagt för magister Chydenius blifvit
expedierad, samt framhöll såsom vigtigt att iakttaga kapellanemes i
hela stiftet rätt. Prosten Mathesius deremot visade, huru både
Österbottens kapellaners särskilda intresse, som dock med
kyrko-herdarnes i bästa måtto öfverensstämde, och consistorii Aboensis
cirkulär hade varit tillräcklig grund för desse kapellaner att välja
sin egen fullmägtig, hvilken, såsom på ordentlig fullmagt hitrest,
ståndet icke torde förskjuta; och beslöt ståndet härå enhälligt att
emottaga magister Chydenius med afseende å hans erhållna
fullmagt samt utan prejudice för framtiden. Åt Krook, Stenius och
Carlqvist beviljades deremot icke säte och stämma i ståndet, ehuru
biskop Fortelius, prosten Mathesius och lektor Kraftman sådant
förordade *).
Till förspelen vid denna riksdag må äfven hänföras ett
memorial om oveldiga ledamöters väljande till utskotten, hvilket
Chydenius i ståndet ingaf den 25 Jan. 1765. Han framhöll i denna
skrift, huru vigtigt det vore att till alla deputationer skulle
utnämnas blott redlige och skicklige män.
„Att nu det stora ändamålet måtte så mycket säkrare vinnas,
underställer jag i ödmjukhet, om icke vid elektoremes vägande vore nö-
*) Prestaståndets prot. den 21—23 Jan. 1765. Frågan om kapellanemes
representationsrätt var icke härmed afgjord. Med anledning af komministern
Heurlins (från 3/exiÖ stift) under riksdagen iakttagna förhållande diskuterade
ståndet vidlyftigt den 9, 14 och 26 Juni 1766 om kapellanemes ställning,
hvarvid Chydenius bland annat kraftigt försvarade desses rätt som de väl
icke missbrukat mera än andre. Skulle säte och stämma i ståndet någon af
dem betagas, när han såsom fullmägtig blifvit hitskickad, så ville
komministern åtminstone dertill hafva annan grund än den, att de icke [hadel fall
rätt att vara i ståndet, ty om den grunden antoges, ville hr komministern ock
begära afsked ur ståndet, der han icke kunde finna sig att såsom par grace
vara ledamot. Något senare, den 8 Sept. samma år, då fråga var om ny
konvention angående prestaståndets sammansättning vid riksdagar, framhöll
prosten Wijkman, att kapellanemes riksdagsmannaskap endast vore tillåtet,
medan kyrkoherdarnes vore en skyldighet. Ståndets bästa kräfde, att
kapel-lanernes riksdagsmannaskap skulle inskränkas; prosten kunde ej förgäta, att
han vore kyrkoherdarnes fullmägtig, och finge således icke så befordra de
förres intresse i kollision med kyrkoherdarnes, att detta skulle lida. Äfven
denna gång föranledde frågan vidlyftiga diskurser, hvilkas slutresultat blef
kongl. maj:ts stadfästelse den 31 Mars 1767 på åtskilliga af prestaståndet
författade reglor för riksdagsmannaval, se Modée’s Utdrag utur Publ. Handl.
VM, sidd. 7653—7659. Jemf. ock Malmström, Sveriges polit. hist. V, s. 474.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
