Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utfärdande af lagförklaring i syfte att all tran, som vid Finska
och Bottniska vikarne samt Östersjön tillverkades, skulle fritt och
obehindradt få utskeppas med enahanda frihet och vilkor som
för inbyggame vid Nordsjön voro gällande, utan afseende på
varans högre eller lägre pris inqjn riket, „helst en fri och
otvungen afsättning lockar idkare af denna näring att af dylik tran
anskaffa ömnoghet, som förorsakar å den samma ett drägligt pris“.
Deremot vidblef deputationen sitt tidigare yttrande, att
tillverknings- och utskeppningspremier icke skulle ifrågakomma.
Hvart-dera betänkandet är af Chydenius underskrifvet på prestaståndets
vägnar i deputationen; hans tankar och penna igenkännas äfven
i det hela. Ständerna godkände begge betänkandena, och det blef
kommersekollegii sak att kungöra de frisinnade föreskrifterna*).
Ben 3 Aug. 1765 förekom ändteligen stapelfrågan till
af-görande i borgareståndet. Flere nya memorialer i saken
inlem-nades nu, och utgången var icke mera i någon måtto tvifvelaktig.
För vårt ämne eger hufvudsakligt intresse att anföra det till
protokollet formulerade beslutet, emedan detta äfvenledes påtagligt
visar, huru väsendtligt Chydenii Vederläggning låg till grund för
resultatet. Nu erkännes uttryckligen, att handelsordinantien icke
finge anses såsom ett helt stånds privilegium, hvarför den samma
också kunde ändras; det framhålles vidare som en oförneklig
sanning, att frihet i handel gör en qvickare afsättning på varor, som
man äger aflåta, samt att den ökade rörelsen befordrade
folkhopens tillväxt o. s. v.; på dessa skäl löstes alltså.den inrikes
segla-tionens fjettrar. Hvad den af flere städer begärda utrikes seglation
eller stapelrätt vidkom, beviljades den samma åt tre städer i
Österbotten, Vasa, Gamla Karleby och Uleåborg, åt en i Vesterbotten
(Luleå) och en i Vesternorrlands län (Hernösand), emedan
borgareståndet fann det vara „den allmänna hufvudgrunden i handeln
att genom en fri och obehindrad segelfart direkte till främmande
orter förekomma de otroliga omkostningar, som en till utrikes ort
exportabel vara då belastas med, när den uti annan inrikes ort
skall först upp- och inlastas, samt utlagor m. m. derför å flere
ställen betalas, och att följakteligen ej allenast med större fördel
kunna afsätta varan i sista handen utan ock att kunna återhemta
nödiga varor utur den första, såsom begge ofömekligen bidragande
till ett lands ofelbara uppkomst och bättre uppodling“. Ståndet
fann vidare de norra landskapen så mycket mera tarfva hjelp,
som landet var vidsträckt till öfver 200 mil i längden och hade
tillräckligt exportvaror att aflåta, hvarutom Stockholm i alla fall
utan svårighet kunde erhålla dess behof. „För den skull, och
som det allmänna bästa då säkrast befordras, när behofvet på flere
ställen kan erhållas, och när många äro i stånd att med mindre
omgång och större beqvämlighet samt för bättre pris meddela
utländska och andra nödtorftighets varor, hvarom andra nationer
*) Modée, Utdrag utur Publique Handlingar, VIII, sidd. 7051, 7054.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
