Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kussionen, ansåg saken vara så bekant i ståndet, både i anseende
till hvad vid den föregående riksdagen deruti förelupit och igenom
de många skrifter, som derom voro utkomna, att han icke
be-höfde mycket orda, utan tillförsåg sig all ömhet af ståndet mot
medborgare, som endast suckade efter frihet att få se sig om,
hvarest bästa pris kunde fås på hvad de till sin nödtorft
betarf-vade. Funne de bästa priset på någon viss ort i riket, vore det
naturligt, att de droge sig dit med sin handel. Men i annan
händelse, och derest de än vidare tvunges att hålla sig dit, der deras
varor gälde mindre men de finge köpa dyrare, så beröfvades de
på ett ömkeligt sätt en större eller mindre del af sin egendom,
tvärt emot regeringsformens § 2. Stockholms stad behöfde icke
befara att genom en frigifven handel för dessa städer komma i
förlägenhet om viktualievaror, ty när rörelsen i landet blef större,
ökades ock tillgångame till sådan afkastning. De öfriga
exporterna blefve icke heller större än mot behofvet af nödiga importer
kunde svara; följaktligen komme det mesta af landets produkter
lika fullt att gå till de ställen inom riket, hvarest de behöfdes.
Chydenius fann det vara öfverflödigt att med exempel ur historien
bevisa nyttan af stapelinrättningen, och nämnde allenast, att
Finland och Österbotten voro gränsorter, som oaktadt deras svåra
lidande genom krig dock aldrig låtit hos sig saknas kärlek och
trohet mot Sverige; derför vore äfven sådana anstalter tillbörliga,
som kunde underhålla denna kärlek, att den icke måtte kolna.
Doktorerna Hauswolff och Schröder påyrkade, att kongl. maj:ts
1762 begärda yttrande om stapelstadssaken borde afbidas, innan
frågan afgjordes. Prostarne Forssenius, Sörström och Bolmstedt
samt biskop Serenius voro färdiga att yttra sig bifallande till
förslaget, helst derom redan mycket blifvit både taladt och skrifvet.
Professor Amnell fann icke, att de skäl blifvit vederlagda, hvilka
förmått kongl. maj:t att afslå ansökningarna om stapelfrihet.
Sortering af exportvaror var oundgängeligen nödig, så framt icke
de ädlare varorna till allmänhetens skada skulle för mycket
utföras, men denna sortering syntes icke blifva möjlig i de norra
landskapen. Frihet i handel och näringar ansåg professoren såsom
i sig sjelf ganska god, men anmärkte, att den äfven så litet kunde
lemnas alldeles oinskränkt som t. ex. adliga privilegier, för det
de vore fördelaktiga, borde sträcka sig till en hvar. Monopoli
visste hr professoren vara skadlig, men derför borde man icke
falla till polypoli, utan tills vidare stadna vid oligopoli, och ville
talaren för den skull, att endast få nya stapelstäder till en början
borde inrättas. Prosten Mathesius prisade Guds all visa försyn,
som i sinom tid förvandlade menniskors omständigheter ifrån
be-dröfliga till sådana, som medföra ett fägnesamt hopp om välgång.
Det betryck, hvarunder rikets norra landskap en lång tid suckat,
härrörde af ett förvändt handelssystem, men man kunde nu vara
betänkt på att ändra detta; landets uppkomst kunde ej främjas
utan en fri handelsrörelse. Ingen borde dervid göra sig någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
