Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tighet edeligen bestyrkas och för undergående af behörig
granskning till kommersekollegium öfversändas. Sedermera, då nya
förbättringar i föreskrifterna funnits af behofvet påkallade, stadgades
t. ex. den 10 Jan. 1758 olikhet i premier för sill, inpackad i
ek-eller boktunnor och den i grankärl insaltade; och den 15 Dec.
1761 utfärdades en ny och vidlyftig kungörelse angående
premierna, hvarvid regeringen bland annat förklarade, att fyra skepp
vore det ringaste, hvarmed hval- och sjelfångsten kunde med
fördel fortsättas, samt ytterligare faststälde nya, ännu hårfinare
åt-skilnader, med afseende å premiers åtnjutande, o. s. v. Ständerna
hade tillika funnit rikets fiskerier vara af den vigt, att de
förtje-nade den ömmaste vård, och då de författningar och stadgar, som
beträffande denna näring tid efter annan utfärdats, för hvaije
landsorts och fiskes beskaffenhet tarfvade jemkning och förbättring,
hvilket rikets embetsmän för sina öfriga många och vigtiga sysslor
icke kunde medhinna, beslöto ständerna tillika, att särskilda
depu-tationer, en för hvart län, skulle inhemta alla nödiga
underrättelser om fiskets förbättring enligt ständernas derom gifna särskilda
instruktion och sedan med underdånig berättelse derom till kongl.
maj:t inkomma. Tillika publicerades ett projekt till allmänna
privilegier och ordning för rikets hafs-, skär-, ström- och insjöfiske,
hvaröfver konungens befallningshafvande egde utlåta sig, hvarå
detta aktstycke skulle granskas och godkännas*).
En hufvudfråga vid tillämpningen af det uppmuntrings- och
förmynderskapssystem, som man sålunda begynt följa, var
naturligtvis tillgång på nödiga medel till fiskeriernas underhjelpande
medelst premier och till afiönande af en talrik skara tjenstemän.
Ständerna beviljade äfven i detta afseende vid 1751—52 års
riksdag en viss tullafgift på alla utifrån kommande fiskvaror, hvilken
under åren 1752—56 inbragte fiskerifonden till sammans 580,683
daler 30 öre kopparmynt, eller i medeltal 116,136 daler 25 öre
årligen. Med stolthet kunde man alltså i 1752 års riksdagsbeslut
inskrifva, att „fiskerierna, som tillskyndat andra länder så stora
rikedomar, äro blifna utvidgade, och främmande fiskvaror måste
bidraga till våra egna fiskeriers uppkomst“ **), — ja,
tillfredsställelsen med de vunna resultaten gick så långt, att man 1756, då
fiskerifonden befunnits otillräcklig, visserligen faststälde delvis
strängare vilkor för premiernas åtnjutande, men tillika ökade
fiskerifonden med ett från manufakturkontoret utgående anslag af
årligen 300,000 daler k. m. hvarjemte det förra anslaget skulle
fortfara. Manufakturkontoret var emellertid ej i stånd att honorera
alla ständernas anvisningar; under de fem åren 1757—61
levererade det till fiskerifonden blott 900,000 d. k. m. och behöll två
tunnor guld för egna behof. Tullen på utländska fiskvaror inbragte
*) Modée, Utdrag utur Publ. Handl. VI, sidd. 4752, 4753; VII, 5089—
5094, 5132—5157, m. fl. st.
**) Modée, Utdrag utur Publ. Handl. V, s. 3206.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
