Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till en början förstöra vårt eget kabiljofiske. Det säges ock, att
utländingen tager lofven af oss och kan salta för billigare, men
jag ser ingen möjlighet dertill, då han måste föra den färska
sillen så lång väg\ Deputationens betänkande i saken blef äfven
affattadt i enlighet med dessa motiv*).
När hattpartiet å nyo kom till magten, tycktes de frisinnade
och sunda ekonomiska grundsatser, hvilka 1765—66 års
fiskeri-deputation med så stor värme förfäktat, åter råka i glömska; år
1771 upplifvades premierna för fiskerinäringen, utan afseende på
den träffande kritik af dem, som framlagts 1765. Snart gjorde sig
dock rigtigare principer åter gällande; premierna hade icke lång
varaktighet, utan upphörde småningom efter ett årtiondes existens**).
Hvad åter vidkommer frukterna af 1765 års fiskerideputations
verksamhet på den administrativa lagstiftningens område, blefvo
de synnerligen betydande. De år 1766 utfärdade vidlyftiga
stad-garne för hela rikets fiske och för fisket i Bohus län innehålla
visserligen här och hvar föreskrifter, hvilka ännu påminna om det
tidigare följda öfverdrifna förmynderskapssystemet, — det kan ej
nekas, — men ännu mindre får man förbise, att dessa aktstycken
dock i det stora hela betecknade ett ofantligt framsteg. En
jem-förelse med senare tiders föreskrifter i samma ämne visar äfven,
huru länge 1765 års fiskerideputations verk blef beståndande, om
ock med modifikationer***).
Det var ej Chydenius beskärdt att vara tillstädes vid det
tillfälle, då fiskerideputationens medlemmar d. 3 Okt. 1766 efter
väl förrättadt värf åtskildes för att icke mera råkas, men han blef
emellertid ej vid detta afsked glömd. I sitt afskedstal erinrade
*) Se fiskerideputationens protokoll för anförda dagar samt
betänkandet af den 18 April 1766. För fullständighetens skull bör nämnas, att
då förbud den 30 April 1766 ifrågasattes mot kastande af gälet i sjön,
yttrade sig Chydenius i motsatt riktning för att ej tvångsprinciper måtte göras
gällande. «Det är bekant, att i en större del notvarp lemnar (vanligt finskt
aialektord för qvarblifver) död sill till flere hundra tunnor; hvad vill det då
säga att kasta några tunnor gäl i sjön? Dessutom hafva vi tagit pro dato, att
sill skyr de ställen, der gäl kastas i sjön, men det är nu intet bevisadt;
kanhända att det ock är tvärt om. Åtminstone har sillen alla år lika ymnigt
besökt våra stränder, fast en myckenhet både räk och död sill blifvit utkastad
i sjön“. I detta fall visade Chydenius ej vanlig skarpsinnighet, ty senare
tiders erfarenhet har på det mest påtagliga sätt bekräftat skadligheten af död
fisks utkastande; se Holmberg, Bohusläns historia och beskrifning, II. sid. 87.
**) Sjöberg, Om den Svenska Fiskerilagstiftningen, (Lunds
Universitets årsskrift för år 1865) Tom II, sid. 64.
***) Jemför Danckwardt, Sammandrag af gällande Författningar
rörande Handtverkerier och Manufacturer samt In- och Utrikes Handel och
Sjöfart, med dertill hörande Tullverk samt Lots- och Båkinrättning; så ock
andre dermed gemen§kap ägande samt till Commerce-Collegii befattning
hörande ämnen, (afdelningen angående fiskerierna i riket, i synnerhet sidd.
720—737). Hamnordningen af den 24 Jan. 1771 torde också ganska nära
ansluta sig till det af 1765 års fiskerideputation utarbetade förslaget; jag har
dock icke egnat denna sak närmare undersökning. Jemför äfven Sjöbergs
ofvan citerade arbete Om den Svenska Fiskerilagstiftningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
