Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
duktplakatets vänner, att de trodde auktorn till Källan aldrig mera
våga sig fram, om han ej ville blifva utskrattad af allmänheten“.
Dessa tvenne motskrifters förnämsta förtjenst ligger deri, att hafva
föranledt det Omständliga svar, hvarmed Chydenius bemötte dem,
— se der åter det omdöme, som i senare tid blifvit om dem
ut-sagdt af den förnämste forskaren på detta område*).
Ganska egendomligt är att jemföra Chydenii i Källan
framlagda åsigter med de skäl och inkast, som i motsatt rigtning
anfördes; intet torde på mera slående och tydligt sätt utvisa, huru
långt han med afseende å sin politiska ståndpunkt lemnade sina
fleste samtida bakom sig. En bland de första vederläggningarna
bär titeln: Källans Ursprung, Til Rikets Wanmagt, (Stockholm,
1765, 8 sidor, qvart). Några utdrag derur må här intagas, såsom
synnerligen väl karakteriserande tonen i flere af de mot
Chydenius publicerade polemiska broskyrerna.
„Skrifter, som röja enskilda afsigter förtjena allra minst
vederläggas; af denna grund vore väl mindre nödigt att visa driffjedem till
en af trycket utkommen skrift, kallad Källan till rikets vanmagt; men
som egennyttan oftast döljer sig under föregifven välmening och nit
för det allmänna hästa, hvilken af alla icke så lätt kan märkas, så
fordrar skyldigheten att afkläda henne denna vida kappa“.–––––––
„Då viljan råder öfver förnuftet, styres den alltid af begärelsen,
för hvilken skyldigheter emot både nästa och fosterland måste vika,
och brister icke desto mindre ut i klagan, när dess åstundan icke
vin-nes, samt befinner sig då uti en ständig saknad“.
„Uti en sådan belägenhet tyckes auktor vara; men hvad saknar
han då? Jo, ett ringa pris på salt! Det värsta produktplakatet har
gjort, är att dymedelst saltpriset blifvit stegradt. Öfver brist och dyrhet
på denna vara förer han bitter klagan. Detta är hans ömmaste
ögna-märke, detta intager det mesta af hans skrift. All annan skadlig
verkan, som han tillagt detta plakat, har måst medfölja par compagnie.
Man kan vara försäkrad, att om salt kunnat fås för så lätt pris som
han åstundar, hade produktplakatet, under allt sitt dam hos honom, fått
ligga begrafvet.“ — —
„Det hade ju varit mycket bättre, att de svenske hade fått vara
saltbärare för en Ltibeckare, holländare och engelsman än att betala
allt så dyrt, som de efter nyss nämnda olyckliga författning hafva måst
göra. Hvarför behöfde Sverige upphäfva sig till en sjömagt, och för
den skull blifva nödsakad utvidga sin sjöfart och handel?“ — —
„Den ganska stora summa, som riket på 40 års tid dels förtjent
på utländska, dels bespart på egna frakter, hade ju hellre bort lemnas
till utländingen, än utgifva så mycket för ett dyrt salt till våre egne
landsmän.“–––––
„Det tyckes väl, som våra fabriker skulle lida något af den fria
handeln, men om de ock alldeles ginge under och den stora kostnad
*) Arnberg, Anteckningar om Frihetstidens politiska ekonomi, sidd.
209, 210.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
