Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del af tillverkniDgen föryttrats uDder hand utan att hafva vid
stadsvåg blifvit uppvägd; det är t. o. m. möjligt, att på detta sätt
ett betydande öfversmide just under samma tid egt rum, utan att
styrelsen vetat deraf. Vid 1765—66 års riksdag, just vid samma
tid, då så många af gammalt bestående privilegier voro
underkastade eldprofvet, funno emellertid bruksintressete representanter
på ett sätt att med skenbart stöd af gällande författningar och
under namn af obrukad smidesrättighets flyttning söka betydligt
utvidga brukens rättigheter på allmogens i hela riket bekostnad,
och fastän denna plan, tack vare Chydenii väl motiverade
gensaga, icke kröntes med framgång, är den likväl värd all
uppmärksamhet, emedan den kunnat till sina följder blifva af oberäknelig
vigt, samt för öfrigt äfven visar, till hvilka konseqvenser man
slutligen kunde komma med detta system att upphjelpa en näring på
de öfrigas bekostnad.
Första anledning till frågan om smidesflyttningarna gaf en
öfverläggning i bergsdeputationen den 8 Maj 1765 om fastställande
af viss tid, inom hvilken bruken borde återtaga sitt undersmide
derest de icke ville förlora det samma. Deputationen fann för sin
del ganska ömt att i detta afseende på något sätt begränsa tiden.
Då bruken genom kontributioner och utskylder försäkrat sig om
oklandrad fri- och rättighet att tillverka stångjem m. m. till visst
belopp, borde de vid samma rätt oförkränkt bibehållas. Efter att
sedermera hafva hört bergskollegium företog deputationen saken
å nyo den 20 Nov. 1765. Direktören Frietzky framlemnade då ett
diktamen, hvari han påpekade, att undersmidet ofta vore endast
skenbart, att bokföringen af det samma framkallade konfusion i
räkenskaperna m. m. samt yrkade på dessa skäl bestämmande af
10 års fatalietid för undersmidets återtagande, hvilket då enligt
förslagsställarens mening komme att befordra den så nödvändiga
utflyttningen af smide från bergslagen samt bereda ny koltillgång
m. m. åt tackjernsblåsningen. Detta Frietzkys förslag var i sjelfva
verket en fullt konseqvent tillämpning af samma grundsatser,
hvilka under Karl XI:s tid ledt till ödeläggande af en mängd
gamla hyttor och härdar samt bergslagens utvidgning, och tycktes
dess utom stå i samklang med det under senare delen af
Frihetstiden rådande sträfvandet att flytta industríela inrättningar från
rikets hufvuddel till landsorten. Skilnad var emellertid härvid för
handen, och den ingalunda oväsendtlig. I ena fallet åsyftades att
åtminstone i någon mån till landsortens båtnad utplåna de
oskäliga förmåner, hvarmed administration och lagstiftare i täflan sedan
långliga tider öfverhopat rikets hufvuddel, (framför allt sjelfva
hufvudstaden); det senare sträfvandet skulle deremot haft till följd,
i händelse planen skulle blifvit en verklighet, att det inom
bergslagen åt jernhandteringens idkare medgifna monopol och företräde
skulle utsträckts till alla delar af riket, i följd hvaraf landets
modernäring och dess idkare äfven utom bergslagen hade kommit att
råka i beroende förhållande. Men denna omständighet tyckes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
