Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
xc
Hvad vi härtills sett af Chydenii verksamhet som
skriftställare och riksdagsman under åren 1765—66 utgör redan fullgod
grund att tillerkänna honom ett af de allra främsta rummen bland
dåtidens tänkare och politiker, och emellertid hafva vi ännu alls
icke berört en sida af hans ärorika kamp för lagbunden frihet,
vid hvilken han sjelf fäste allra största vigt. „Ingenting arbetade
jag vid denna riksdag så träget uti som skrif- och tryckfriheten.
Nordencrantz’ skrifter hade redan så Öppnat mig ögonen, att jag
ansåg den för ögonstenen i ett fritt rike“, säger han i sin
auto-biografi, samt tillägger, — i detta såsom i andra fall med
osviklig säkerhet förutseende framtidens dom: ,,om skrif- och
tryckfriheten blifver en frihetens grundpelare i alla regeringar, der den
skyddas, om de flesta Sveriges olyckor i de nästförflutna tider
leda sin upprinnelse ifrån mörker och villfarelse, så är [det] värdt
för efterverlden att känna de små tillfälligheter, hvarigenom den
hos oss liksom genom ett lyckskott af försynen blifvit skänkt åt
Svea innebyggare, anekdoter, som annars aldrig kunde hinna i våra
häfdatecknares liänder“.
Innan vi gå att granska de utförliga upplysningar
riksdagshandlingarna jemförda med Chydenii handskriftliga meddelanden
kasta öfver detta ämne, är det nödigt att taga en öfverblick af
tryckfrihetens ställning i Sveriges rike under den föregående tiden.
Så snart man begynte anlita boktryckerikonsten i
yttrandefrihetens tjenst, funno äfven de magtegande gång efter annan
nödigt att medelst censur kontrollera tryckpressens verksamhet, och
detta öfvervakande var det så mycket mindre möjligt för
tryckerierna att undandraga sig, som de ofta blifvit anlagda med stöd
af statsanslag. I Sveriges rike förekom granskning af utkommande
skrifter icke sällan under Gustaf Vasas tid, men Regelbunden
censur infördes först långt senare. År 1655 stadgades censur för
akademiska skrifter, 1656 varnades fryckerierna att icke så
in-differenter trycka och publicera alla materier som förekommo,
innan kongl. maj:ts consens vore deröfver kommen, 1661 ålades
kanslikollegium uppsigten Öfver tryckerierna, 1662 utfärdades det
första formliga påbud om censur, (framkalladt främst af
farhågorna för en fri debatt om troslärans satser); sedermera
inskränktes yttrandefriheten ännu mera genom särskilda förordnanden,
hvilka hade afseende ej blott på de andliga utan äfven på
verlds-liga frågors behandling, men först sedan 1684 en stadga och
förordning utgifvits angående censuren och boktryckerierna, samt
protokoll den 30 Juni, 15 Aug. och 23 Sept 1766, åtskilliga protokollsutdrag
m. fl. handlingar. I allmänna besvärsdeputationen yttrade sig Ghydenius bland
annat den 26 Nov. 1765 och 25 Mars 1766 med insigt och kraft mot Dylta
svafvelbruks exklusiva privilegier; (de blefvo också af riksdagen betydligt
modifierade, se Carlberg, Historiskt sammandrag om svenska bergverkens
uppkomst och utveckling samt grufvelagstiftningen, sidd. 208, 209). Några
mindre yttranden af Ghydenius om hithörande frågor återfinnas i
prestastan-dets och allmänna besvärsdeputationens protokoll.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
