Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
må ingen vara betaget, att antingen på satyriskt eller allvarsamt sätt
angripa och förfölja laster och odygder.
Depntationen önskar, att äfven af denna grand måtte alla de nsla
skrifter ifrån tryck hindras, som röja sina författares förderfvade smak
i tänkesätt och seder, eller som öka vidskepelser och andra ogrundade
begrepp och som endast tjena att förnöja den ringaste hopen af en
ohyfsad menighet.
Deputationens omtanke har också blifvit förd till tryckfriheten uti
de ärenden, som röra enskilda angelägenheter. Den har tagit i
öfver-vägande hvad som om rättegångshandlingars tryckande stadgadt är uti
hans kongl. maj:ts nådiga bref af den 20 Mars 1735 och uti kongl.
förordningen af den 10 November 1738.
Den tillåtelse, som i dessa stadgar är lemnad till
rättegångshandlingars tryckande, anser depntationen såsom ganska vigtig och
nödvändig.
Så snart några akter, domar eller handlingar, af hvad art de vara
måge, antingen i äldre eller senare tider utgifna äro af några domstolar,
kollegier, konsistorier eller af andra publika verk, finner depntationen intet
skäl att förbjuda deras tryckande sådane som de äro, utan annan
pröf-ning, än att det hos censor anmäles, (som derpå eger att skrifva sitt
namn, så vida ingen censur kan förändra en lagligen utfärdad akt),
hvarvid depntationen dock tillägger, att om uti ransakningar eller
domar i missgerningsmål något skulle inflyta, som rörer grofva, mindre
kända brottmål, eller något annat som med anständigheten mindre
öfverensstämmer, sådant då må uteslutas, eller ock, om så nödigt vore,
endast med allmänna talesätt nämnas. Hvad uti kongl. förordningen af
den 10 November 1738 är stadgadt, att i rättegångsärenden borde
domaren som sist i saken dömt, i synnerhet referenten, eller i de saker,
hvarati ingen referent varit, någon af rättens ledamöter öfverse
skrifterna, och hvad då deruti anstöteligt finnes, utesluta, när det icke
pröfvas lända till upplysning och styrka i sjelfva saken, anser
depnta-tionen såsom alldeles onödigt, då samma ändamål, som i denna kongl.
förordning nämnes, nemligen censors säkerhet om aktens rigtighet, kan
vinnas genom aktuariens intygande derom vid öfverdomstolame, och
genom den af domarens underskrift bestyrkta handlingens rigtighet, vid
de mindre domstolar, då akten bör tryckas sådan som han är, sedan
allt emot anständigheten stridande af censor blifvit utstruket.
Depntationen pröfvar det icke heller nödvändigt, att alla i en sak
så väl vid de förra som sista domstolen förekomna handlingar och
domar på en gång skola tryckas, då man åstundar trycka något, endast
att vid skriftvexlingars tryckande begge parternas vexlade skrifter i den
domstolen, der skrifterna vexlade varit, tillika med de å ömse sidor
åberopade bevis tillhopa tryckas.
Kongl. brefvet af den 14 April 1735 förbjuder väl, att
domhaf-vandes särskilda vota icke måge genom trycket göras allmänna; men
depntationen pröfvar att det är ganska nyttigt, om alla voteringar med
de voterandes namn blifva uppenbara, så väl då omröstningar ifrån
kongl. hofrätten och de högre kollegier till konungen enl. 30 kap. 3 §
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
