Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
cn
håll att afslöja och upphäfva; att i och med det samma de
häfd-vunna gränserna för yttrandefriheten ständigt och jemnt
öfver-skredos, var icke den förra, numera till väldet komna oppositionen
emot. Fullständigare offentlighet blef lösen för dagen, och en
genom lag vederbörligen skyddad tryckfrihet intog snart ett
obe-stridt rum bland folkets mest magtpåliggande framti dsbehof.
Betecknande för sakernas ställning 1765 var att fråga nu
från skilda håll väcktes om offentliggörande af
riksdagsförhandlingar, hvilka tidigare plägat omhöljas med hemlighetens tätaste
slöja. I stora deputationen föreslog lagmannen baron Reuterholm
den 29 Mars 1765, att deputationens protokoll efter hand och
sedan de justerats borde genom trycket göras allmänna, då sådant
vore det säkraste medlet att befästa allmänhetens förtroende och
undanrödja allt tillfälle till förhastade eller vidriga tankar och
omdömen. I snörrätt motsatt rigtning hade en kapten Billberg
åter förordat, att tysthetsed i Öflig ordning skulle af utskottets
medlemmar afiäggas, men i anslutning till Reuterholms förslag
beslöt deputationen, att dess protokoll, sedan de till riksens
hög-lofliga ständers plena blifvit uppgifna, borde med ständernas
till-låtelse utgifvas från trycket. Mot det fattade beslutet erinrades
emellertid den 3 April af prosten Wijkman, att det torde hafva
sina olägenheter, om diskurserna från deputationen skulle förr
till publicum utföras, innan betänkandet blifvit utarbetadt och
riksens ständer i sjelfva saken stadgat sitt beslut. Chydenius
höll före, att deputationens protokoll så väl som dess slutliga
betänkande borde först i hela sin vidd till plena uppgifvas, men
begge delarne sedermera tryckas till allmänhetens upplysning.
Kapten Linderstedt erinrade om föreskriften i riksdagsordningens
§ 22, att inga vid riksdagarne hållna protokoll, hvarken uti
stånden eller uti hvart stånd eller uti sekreta utskottet eller uti
de-putationerna af någon, eho det vara månde, finge utfordras eller
till någon utlevereras, utan borde ,,å sina orter uti godt och säkert
förvar hållas.“ Jemte flere andre ansåg han det bidraga till större
frihet för hvar och en att yttra sina tankar, när man visste att
protokollen icke blefve tryckta. Baron Reuterholm framhöll till
försvar för sitt gjorda yrkande, att beslutet om tryckning ej
hindrade någon ledamot att hafva sin mening dold, om han så för
godt funne, men tillstyrkte för sin del protokollens oftentliggörande
så mycket hellre, som allmänheten hade längtan att blifva
upplyst om hela förloppet af dessa angelägna ärendens afhandlande.
Landshöfdingen baron Ridderstolpe uppträdde såsom målsman för
det häfdvunna åskådningssättet och sekretessen. Han fann det i
gemen icke vara så utrönt, hvad som bäst vore till frihetens
försvar, antingen att alla handlingar och rådplägningar i allmänna
ärenden blefve tryckta eller icke. Det hade i riket varit vanligt
att Öfverläggningarne hållits dolda och endast besluten publicerats;
ofta hade protokollen t. o. m. blifvit abolerade, helst man icke
ogrundadt hållit före, att gemingar och nyttiga verk mera varak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
