Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ov
farhåga, en fruktan som blifver ännu större vid de hvälfhingar i
tänkesätt och principer, hvarför fria samhällen ofta äro blott-
stälda. Icke kan det kallas tvång att låta sin skrift öfverses
af en lärd och enkom dertill utsökt censor, som är bunden till
ansvar äfven då han utan fog vill hindra skrifter; men det blifver
tvång att bero af en boktryckares okunnighet eller kanske af en
halflärd students föga insigter, som boktryckaren kan hafva till
hjelpare“, o. s. v. Icke heller lindrades staten genom
censors-lönens indragning, medan det deremot ej kostade en skribent
synnerligen att gifva censor några plåtar för sin möda. Endast
när en gång svenska nationen såsom den engelska blifvit rätt van
vid skriffriheten och sedan nationens allmänna röst blifvit
tillräcklig till alla skribenters billiga försvar, kunde censuren gerna
tagas bort, „men sker det förut, så händer ofelbart allt hvad jag
nu haft den äran att anföra och hvarom framtiden skall bära vittne,
om censurens borttagande nu skulle af riksens höglofliga ständer
beviljas.“
Med denna karakteristiska och naiva apologi för censuren
förtjenar att jemföras, hvad Schönberg i den 1766 anonymt
ut-gifna broskyren: Bref om skrif- och tryckfriheten anfört i samma
anda, äfvensom ett vida senare uttalande af samme man.
Uppenbarligen med öfverskattande af sin andel i tryckfrihetens seger
beskref Schönberg neml. 1800 i sin egenhändiga
lefvernesbeskrif-ning, hurusom han 1760—61 kämpade för yttrandefrihet. ,,Jag
var ganska nitisk för all skälig tankefrihet, men på den tiden
kände man ännu icke så öfverdrifna begrepp derom, att under
inbillning och titel af upplysning vilja upplossa religionens och det
borgerliga samhällets band. Ehuru man ännu sökte bibehålla en
skälig medelväg, kunde detta ämnet och det i utskottet bifallna
betänkandet dock icke vid den riksdagen vinna ståndens bifall.
Vid den följande riksdagen anmälte jag detta betänkandet igenom
memorial till stånden, och det blef då åter hänvisadt till den då
förordnade stora särskilda deputationen, der ock då utarbetades
den sedermera utgifna skrif- och tryckfrihetsförordningen*).44
Likasom Schönberg stod äfven den andre af tryckfrihetens
förkämpar 1765, kapten Cederström, i hufvudsak på den gamla
häfdvunna ståndpunkten. Han erkände i ord en rättskaffens
tryck-och skriffrihet såsom den förnämsta artikeln af ett borgerligt
samhälles lagar, men var tillika helt och hållet fången i sin
samtids obegränsade vördnad för den rådande statsförfattningens
grunddrag. „Det är en orygglig grundlag, att en konung skall vara;
han och ingen annan skall regera rike sino med råds råde efter
de af ständerna gillade och faststälda lagar. Ständerna ensam
*) Se Arwidssons lefnadsteckning af Schönberg uti Anders
Schön-bergs historiska bref om det Svenska regeringssättet i äldre och nyare tider
(Stockholm, 1849) I sid IX. Schönbergs lefnadstecknare i Svenskt biografiskt
lexikon C. E. A. tyckes äfven utan kritik tagit för god uppgiften, att
Schönberg varit tryckfrihetens egentlige upphofsman, se nämnda verk, XIV s. 166.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
