Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
historiska berättelser om någon afliden konung först efter någon
tids förlopp finge tryckas.
Till försvar för utskottets mening uppträdde främst af alla
Chydenius. Han framhöll, huruledes i fria stater friheten alltid
var proportionerad efter tryckfriheten; mörker gör dumhet och
dumheten föder träldom. 1 Kina klagar man åtminstone för
kejsaren öfver all den orätt och ofog som trycker. Ständer som egde
magt att författa riksdagsordningen, hade icke betagit efterföljande
ständer att den förbättra efter tidernas behof och omständigheter,
och ingen förbättring kunde jemföras med den, som åsyftade att
skaffa nationen ljus och hos en allmänhet döda misstankar, när
den förunnades att få se på skälen. Det vore icke nog att
befordra rättsökandes frihet genom de vid domstolarne hållna
voteringarnas tryckande; regementsfriheten vore ett ännu större
ändamål, hvarföre ock Chydenius tyckte sig nu hafva anledning att
upprepa något ur generalmajoren och landtmarskalken Rudbecks
anförande till stora deputationens protokoll den 20 Jan. 1761:
„att ingenting kan vara ständer värdigare, ingenting klokare,
ingenting billigare än att med allmänhetens censur tygla vår eljest
kanske ofta otidiga och qvicka tunga att förblifva inom förnuftets
och eftertankens gränser. Ingenting kan vara mera bidragande
till enighet än att undanrödja mörker och hemlighet, som är
misstankens moder och föder af sig afund, bitterhet och hat, — svåra
fiender i en fri nation. Gud tröste det rikes innebyggare der
dessa gäster fått öfverhanden; det samma får helt visst vidkännas
bedröfliga omhvälfningar både till regering, lif och egendom.–––––
Låtom oss för den skull, värde herrar och medbröder, vidtaga
alla mått, hvarmed vi kunna formera och underrätta dem, som en
annan tid skola träda på detta rummet i vårt ställe, till att blifva
försigtige och rådige, men ej olycklige riksdagsmän.“ Efter
upprepande af dessa ord vände sig Chydenius till landtmarskalken,
sägande: „nu är stafven i samma värda hand; gifve Gud att den
ej må läggas bort, förr än denna sak är lyckligen afgjord!“
Slutligen, heter det i protokollet, att Chydenius äfven i öfrigt bemödade
sig „att med än ytterligare skäl förekomma de intryck, som friherre
Cederhjelms anförande kunde af sig föda, och slutade dermed, att
uppror aldrig existerar hvar frihet regerar.“
Beträffande den följande diskussionen upplyser protokollet,
att kapten Billberg, prosten Wijkman samt borgmästarne Ekman
och Sebaldt mera eller mindre bestämdt understödde utskottets
förslag, då ju sanningen väl kunde lida, men ej undertryckas.
Ingen annan än den, som ömmade vid att låta sina gerningar
varda uppenbara, hade orsak att motsätta sig tryckning af offentliga
rådslag. Sammalunda bönderne Josef Hansson och Jon Bengtsson.
Kammarherren baron von Essen, borgmästaren Munthe samt
Ceder-hjelm hyste dock fortfarande betänkligheter. Enhvar borde hafva
samma rättighet öfver sin penna som sin tunga; att betaga denna
rätt vore tvång. Alla voro ej lika lycklige som de kunde vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
