Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CXXXYII
gifvas eller förbjudas, emedan man annars befarade skadliga skrifters
utspridande bland allmänheten; 2:o) att öfverse de utifrån inkommande
böcker och handlingar, huruvida bland dem kunde finnas några, som
för staten och religionen kunde anses skadlige, dem han uti kongl.
kanslikollegium hade till förbud att anmäla; 3:o) att hafva inseende
öfver bibliotekerna i riket, särdeles det här i Stockholm varande kongl.
biblioteket.
Dessutom har censor förmält sig vara uppdraget att ibland
auk-torer utdela nyttiga ämnen till utarbetning och dervid välja snillen
samt gifva dem anledningar till grundligt utförande, hvarigenom åt*
skilliga för det allmänna nyttiga arbeten troddes kunna komma i
dagsljuset, äfvensom ock censor librorum egde att i det nogaste besörja
en likhet öfver allt uti sjelfva ortografien eller stafningssättet till
svenska språkets redighet och prydnad.
Men utskottet har ock tillika varit omtänkt, om icke någon
annan mera beqväm och med en fri nations säkerhet närmare öfverens-
stämmande utväg måtte kunna vidtagas, hvarigenom samma ändamål
säkrare kunde vinnas, mera ljus i nationen utspridas, litteraturen lättas
och befordras, samt det som hufvudsakligast är, sjelfva nationens samt
hvar medborgares rätt och frihet bäst förvaras.
I detta afseende har utskottet i synnerhet tagit i öfvervägande,
om man icke så vid skrifters utgifvande som alla andra göromål borde
hålla sig förnämligast till upphofsmannen, och låta en hvar för sina
arbeten stadna i ansvar, dock så, att han ej mindre i detta än alla
andra mål finge laga och svensk man tillständig rättegång tillgodonjuta.
I gemen kan man icke neka, att under förflutna tiders stränga
censur ej något sådant utkommit, som kunnat uttryckeligen sägas vara
emot religionen, staten och goda seder stridande, emedan det just
varit censor tillika med kongl. kanslikollegium, hvilka endast egt
rättighet de inkomna arbeten, efter som dem godt synts, antaga eller
ogilla, samt emot auktorer vara tillika anklagare och domare, hvari-
genom skett, att flera slika arbeten sedermera fått namn af tillåtna
eller ock skadliga, fast än med den skilnad, att i kongl.
kanslikollegium hafva dock orsakerna till förbudet under tiden något närmare
blifvit uti protokollema anförda, när deremot censor blott med
vägrande af sin underskrift ett och samma kunnat uträtta. Men att
detta ofta gånger ej egt annan bättre grund än välbehag och godtycke
kan aldrig bestridas, då man eftersinnar, att censor förbudit skrifters
tryckande, dem kongl. kanslikollegium ansett oskyldiga, och tvärt om
kollegium förhindrat sådana, som censor till tryckning frigifvit, samt
att också det arbete, hvilket vid sina tillfällen uppå bägge deras
bifall kommit att genom trycket utgå, icke dess mindre efteråt blifvit
antingen af censor eller kanslikollegium såsom skadligt indraget. Andra
manuskripter äro åter en tid hållna i mörker, men åter på en annan
för allmänhetens ögon framsläppta. Somliga äro med censors
impri-matur gillade, men då de än legat under pressen likväl förbudne, —
oaktadt under allt detta sanningarna ej kunnat vara föränderliga, och
hvarken lagar eller regeringssätt undergått några omskiften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
