Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanhang, då det sjelft om nyttan och nödvändigheten deraf eger
så fullkomlig öfvertygelse.
Nationens frihet är alltid proportionerad med dess tryckfrihet,
så att ingendera atom den andra kan ega bestånd; i den mån som en
nation är fri, blifver ock alltid dess tryckfrihet sådan; men tvärt om,
hvar pressen tillslutes under något slags förmynderskap, är det ett
osvikligt tecken till nationens bojor, emedan man blifver varse, att
nnder sjelfva envåldsregeringar, der skrif- och talfrihet tålas, njuta
undersåtar mera af sina medborgerliga rättigheter, än i vissa stater,
hvarest man lagt band på tankar och förnuft genom ett inskränkt
tryck, ehuru de annars bära namn af fria.
Utskottet har vid undersökningen af detta ämne ej heller
förgätit att taga de förnämsta inkast, som emot censurens upphörande
kunna anföras, i öfvervägande, såsom att det ej torde kunna utan
största äfventyr aflöpa, när en nation, som härtills stått under en
censor, skulle på en gång från all tillsyn entledigas, då den ej vore ännu
nog öfvad och försigtig att rätt nyttja en sådan frihet, som snart kunde
förvandlas i sjelfsvåld, eller ock auktorer och boktryckare genom
ansvaret afskräckas ifrån nyttiga arbetens utgifvande. Men u^kottet ser
härvid ej någotdera vara att befara, då straffet efter en tydlig
förordning måste göra anktorerne mera försigtige än förut, så länge de
blott vågat uppå censors påskrift utan några stadgade lagar, och på
andra sidan riksens höglofl. ständer sjelfva vid deqne riksdag genom
åtskilliga utkomna skrifter i allahanda ämnen öppnat dem vägen att
utan farhåga få anföra, hvad de till sanningens försvar trott sig vara
berättigade.
Att bibehålla censorsembetet derföre, att nationen ännu är ovan
och oförfaren, är det samma som att underhålla orsaken, hvarföre hon
härtills varit sådan, och att hindra henne hädanefter blifva bättre.
Och änskönt några små oordentligheter efter censurens upphäfvande
skulle vid de utkommande skrifter förelöpa, så blifver det visst, att
de härtills ej kunnat undvikas, fast de under skygd af ett högre namn
ej så lätt fått vidröras. Men då ett större ändamål, som är nationens
frihet, genom tryckfriheten bör vinnas, blifver ingalunda tid att till
undvikande af små olägenheter, som i menskligheten aldrig kunna före*
byggas, förlora en för rikets och frihetens bestånd så högst angelägen
sak, emedan det för riksens höglofl. ständer synes blifva farligt att
längre lemna riket och friheten efter sig uti äfventyr, då flyttningen
af censuren ifrån kongl. kanslikollegium till censor allena ej vore annat,
än att ifrån ett mångvälde flytta magten i en enda menniskas hand.
Hvad verkan och efterlefnad man då af de bästa lagar bör vänta, kan
en och hvar lätt begripa.
Om man åter till förekommande af dylika olägenheter och på
det en censor ej finge gilla och undertrycka hvad skrifter och arbeten
han behagade, vill påstå, det censors myndighet ej bör sträcka sig så
långt, att han något skulle positive kunna hindra från trycket, utan
allenast gå anktorerne med goda råd till handa, och väl ega rättighet
att med uttryckeliga ord gilla eller ogilla något i en skrift, men dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
