Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
diktamen, äfven nu till censurens försvar. „Derefter, som de flestes
härom yttrade meningar förmärktes syfta derhän, att emellan
frihet och censur vore en uppenbar kontradiktion, och att den
senare derför borde vika för den förra, med många flere skäl och
omständigheter, hvilka till bevisande af censurens både onödighet
och verkliga äfventyr, då den i en enda persons behag och magt
skulle kunna utöfvas, anförda blefvo“, så gjordes (med förbehåll
att Oelreich icke skulle beröfvas sin lön) proposition: „bifaller
höglofl. stora deputationen, att all censur hädanefter må
upphöra? som bifölls.“ Mot beslutet reserverade sig öfverstelöjtnanten
Gyllensvan, („emedan enfaldige och skrifsjuke personer sålunda
skulle blottställas att löpa fara för tilltal och ansvar, när ingen
mera vore, som deras arbeten kunde öfverse, rätta och dem
försvara“); professor Amnell och biskop Filenius ville bibehålla den
teologiska censuren. Sedermera förenade sig prestaståndet om
att alla afhandlingar, som rörde religionen, i manuskript borde af
närmaste consistorium öfverses, innan de finge lemnas till trycket.
Stora deputationen beslöt derjemte, att det föreliggande
för-fattningsförslaget blott i sammandrag skulle öfverlemnas till
ständerna. Allra strängast nagelfor man med betänkandet, „till
vidlyftighets undvikande.“ Deputationen höll för så mycket mera
onödigt att omständligen framlägga alla omständigheter och
kon-siderationer eller vidlyftigt ådagalägga nödvändigheten och nyttan
af en rättskaffens tryck- och skriifrihet, „som riksens ständer sjelfva
icke sakna en fullkomlig öfvertygelse derom, att en fri nations
rättighet till meddelande af inbördes upplysning är för sjelfva den
borgerliga friheten ett värn och kraftigt stöd, då hvar medborgare
derigenom vinner ymnigare tillfälle att känna och värdera ett
vis-ligen inrättadt regeringssätt; att en obehindrad utöfning af samma
rättighet bevarar lagarna i deras helgd, röjer de brister, som i
någon författning kunna finnas, och eftertryckligen motar lagarnes
vanhäfd i embetsmäns händer, renar sederna, uppmuntrar snillen,
förkofrar vetenskapers och nyttiga slöjders utspridande samt i
allmänhet fördrifver det mörker och okunnighet, som i hvarjehanda
afseende skadar och vanhedrar ett folk.“
Deputationen ville äfvenså helt kort om godt „förbigå att
omröra“ hurudan tryckfrihetens ställning tidigare varit, samt ville
egentligen framhålla, „att denna frihet äfvensom all annan fordrar
vissa lagar, och kan icke allenast dermed bestå, utan varder ock
derigenom befäst samt i sitt rätta skick bevarad; att dessa lagar
böra vara få och korta, men tillika klara och tydliga, så att
tillfälle till godtycke och en arbiträr tillämpning må i möjligaste
måtto vara betaget; att en medborgare, då han nyttjar den
rättigheten att till allmänhetens pröfning utgifva sina tankar, icke må
deruti vara underkastad sådana hinder, som härflyta af någon
annans olika begrepp, tankesätt eller afsigter, så ock ej mera
deruti än uti tal och annan borgerlig förrättning undergifven annat
ansvar än det lagen utstakar och han sjelf står, om hans skrift
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
