Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En lång och ganska egendomlig diskussion utspann sig
härefter i ståndet om denna sak. Prosten Hellberg anmärkte,
hurusom det förnämsta härvid vore, att Chydenius med sin skrift stött
riks ens ständers författningar och beslut, samt yttrat sig på
sådant sätt, som skulle kunna operera mycket ondt i det allmänna
för framtiden. Detta borde väl med rätta handteras genom formlig
process, vid vederbörligt forum granskas och efter lag afgöras,
men herr prosten hemstälde, om denna utväg i våra kritiska
tider vore den bästa och försigtigaste. Pluraliteten af allmänheten
som i denna skrift föreställes såsom lidande igenom riksens
ständers finansoperationer, skulle icke underlåta att patrocinera
auk-tor, såsom den der oskyldigt led för det han velat deras bästa,
och betydande folk torde icke saknas, som honom skulle
understödja. Prosten ville hellre på behagligare sätt och sådant som
smakar af mildhet, göra skriften i allas tycke ogrundad. Dertill
hade Chydenius nu sjelf med sitt memorial gifvit anledning, som
förmodligen härflutit af egen öfvertygelse. „Skulle han nu på
samma sätt gifva ut på trycket en rekantation, deruti han med
starka och öfvertygande skal sjelf beviste sina fel och yttrade öfver
dem upprigtigt bekymmer, så skulle inga skäl blifva öfriga för
någon att vidare hålla med skriften, och då först kunde hos
ståndet komma i öfvervägande, hvad biträde ståndet kunde göra till
Chydenii sauverande hos de öfriga stånden, hvartill intet steg må
tagas, om icke tillika utväg kan uppgifvas, att rädda riksens
ständers värdighet, som härvid blifvit förolämpad“.
Öfverhofpredikanten Grunerus samt prostarne Wijkman och
Kroger önskade betänketid, „men som saken för de andra
ståndens skull i synnerhet i sekreta utskottet presserade att här
komma till skyndsamt slut, fortsattes diskurserne“. Prosten
Haart-rnan förestälde Chydenii brott såsom tveggehanda, nemligen emot
prestaståndet särskildt och emot samtliga riksens ständer
gemensamt. Mot ståndet hade han sig förgått, i det han per male
narrata bragt ståndet i ledsamhet för påskriftens skull, hvarvid
han förtegat, hvad man nu efteråt förnummit, att han varit hos
censor med skriften, som väl i början äfven lemnat sitt
impri-matur, men sedan det samma återkallat, jemte det både han och
landtmarskalken, som ock genomsett manuskriptet, afrådt
Chydenius att vidare poussera dess tryckning i anseende till de
förgripliga utlåtelser, som på flere ställen derstädes finnas, (hvaraf
talaren nu uppläste passager). „När nu allt hvad således med
skriften passerat förtiges, och ståndet inledes att i hast meddela
tillåtelse till tryckning, kan väl ett sådant förhållande icke
lindrigare anses, än med förlust af ståndets förtroende, hvilket han
så oförsvarligen missbrukat. Ännu svårare är brottet emot
riksens ständer. Skulle det lagliga anses, så blefve mannen
visserligen för all sin tid olycklig. Men skall dervid mildras, så kan
straffet icke blifva mindre, än förlust af riksdagsmannarätt både
för denna och alla följande riksdagar“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
