Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att han uppgifver broskyren i stapelfrågan och skriften om Rikets
hjelp genom ett naturligt finanssystem hafva stått i strid med
hvar andra!) Icke en gång anklagelserna att hafva skrifvit mot
bättre vetande blifva nu glömda, tvärt om visar deras formulering,
likasom polemiken öfver hufvud, att det mellanliggande årtiondet
betydligt ökat vederbörandes vana och djerfhet att bruka äfven
satirens och löjets vapen. Deremot uppträda särskilda insändare
nu till Chydenii försvar, ehuru deras inlägg i striden ej äro
särdeles betydande*).
Riksens ständer voro äfven 1778—79 i tillfälle att pröfva
en konglig proposition i tjenstehjonsfrågan, men hvad
meningsutbyten dervid må hafva förekommit i prestaståndet, derom lemnar
protokollet i sin ömkliga torftighet ingen upplysning. Stånden
stadnade i skilda meningar; äfvenså år 1786, då frågan å nyo
förevar, hvadan den så varmt påyrkade och försvarade större
friheten för tjenstehjonen fortfarande qvarstod som en from önskan
för framtiden. Sålunda kunde Chydenii manande ord till de
ringastes försvar ännu 17 år efter sitt nedskrifvande med samma
skäl som 1778 blifva framdragna såsom en nyhet och som ett ord
i sinom tid**).
Vi hafva nämnt ständermötet 1778—79. Chydenius intog
nu ett obestridt rum bland sitt stånds representanter, men samma
verksamhetsfält erbjöd sig icke denna gång som förr. Riksdagen
var nu ett politiskt skådespel, som Gustaf III gaf verlden och sig
sjelf, intet mera. Ständerna hade svårt att placera ett nej; de
hade kommit tillsammans för att bifalla och loforda — samt med
sin närvaro illustrera den väntade tronarfvingens döpelseakt. Också
finnes det knappt ett spår af likhet mellan detta och 1765 års
ständermöte. De skarpa meningsbrytningarna, det rörliga
politiska lifvet och de starka karaktererna tyckas vara bortblåsta; i
*) I Dagligt Allehanda 1780 n:o 12 förklarar en insändare med mycken
säkerhet, att Chydenius, „sedan hans missfoster, som aldrig bort se
dagsljuset, svåra blifvit blesseradt“, endast torde önska att det måtte få dö i
tysthet eller åtminstone att upphofsmannen ej vidare skulle oroas. I Stockholms
Posten 1779 n:is 93, 94 hade åter en insändare sökt leda striden öfver på
annat fält med att råda Chydenius att tänka på yngre prester och adjunkter;
„mig tyckes, att herr Chydenius haft nog ämne för sin frihetsanda inom
sitt eget stånd. Hade han denna gången ej medhunnit att yrka
religionsfriheten och independensen för tgenstefolk, hade det kunnat besparas till
en annan riksdag, och emellertid hade han haft tillfälle att bättre
genomtänka så vigtiga och grannlaga ämnen, som oförgripligen synas fordra mera
tid än under en riksdag kan vara att förmoda“. Och likasom i Dagligt
Allehanda 1779 n:o 269 en insändare uppträdde med signaturen Lätting, för
att på alla legohjons vägnar försäkra, att „herr doktorn är uppstigen som
den andre Moses under det ljufliga namnet Chydenius“, så innehöll åter
Stockholms Posten i n:o 70 för samma år ett opus af enahanda syfte: ,,gu-
sinna den prosten, han ha jolt 3 frågor, at vi få strykia kring så myckie
vi årka“ etc.
**) Ett utförligt, delvis ordagrant referat af Chydenii ifrågavarande
broskyr ingick 1795 i serien „Skrifter af Sällskapet för Allmänne
Medbor-gerlige Kunskaper“, II, sidd. 187—212.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
