Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anders Chydenius, hans lefnad, verksamhet och skrifter samt plats i Finlands historia af E. G. Palmén ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
derrättelserna om hans verksamhet sparsamma. Åren 1781—86
utkommo hans redan nämnda andliga skrifter, hvilka tillvunno
honom mycket erkännande inom en ny gren af
författareverksamhet. På det politiska lifvets gestaltning fick han deremot ej
mera tillfälle att inverka; vid riksdagarne 1786 och 1789 blef han
ej vald till representant, måhända på grund af sitt för
religionsfriheten ådagalagda nit; 1792 blef han visserligen vald, men
ankom för sent att på nämnvärdt sätt hinna deltaga i det
obety-dande ständermötets öfverläggningar; återfärden öfver Qvarken
hade så när kostat honom lifvet, ty under öfverfarten började
isen drifva ut till hafs och bryta sig; tvenne skjutsbönder och
några hästar omkommo, men det öfriga ressällskapet räddades af
en lycklig tillfällighet*).
Sista gången Chydenius veterligen uppträdde offentligt i
någon ekonomiskt-politisk fråga var 1795. I sällskapets för
allmänna medborgerliga kunskaper utgifna skrifter ingår nämnda år
en uppsats om sdlpetersjuderierna, särdeles i Österbotten, hvilken
ganska fullständigt belyser den tidigare följda ekonomiska
politiken inom denna lilla detalj. Man hade uppmuntrat, reglerat
och soulagerat salpetersjuderiema, så att Österbotten slutligen
ensamt kunde prestera kronans hela behof af sagda vara utan
några andra förmåner eller friheter än prompt betalning för sin
tillverkning, men sjelfva tillverkningen hade efter hand stadnat
helt och hållet i kronans hand. Chydenius anför mot denna
anordning särskilda inkast. För det första visade uråldrig
förfa-renhet, att näringar, drifna på kronans bekostnad, alltid blefvo
dyra, fastän de för enskilde varit aldrig så lönande. För det
andra borde väl kronan under 70 år gjort sig betalt för sitt förlag,
om vinsten borde tillflyta henne. För det tredje var salpeter
nödig äfven för andra behof än kruttillverkningen. Det var ganska
mycket som kronan betarfvade i krigstider, bly, spanmål, kött,
fläsk, fiskvaror, och äfven i fredstid kläder, skor, alla slags gevär
m. m. men om efter samma principer alla dessa artiklar måste af
kronan tillverkas, så finge man beklaga, huru bakvändt det skulle
gå med nämnda näringar, och hvad förlust kronan då komme att
lida. För det fjerde och om äfven kronan ville behålla sin så
kallade indelta jord, så borde hon dock icke hafva att befatta
sig med den salpeter, som tillverkades af allmogen sjelf i egna
lador. För det femte „kan det aldrig annars vara, än att om ock
förmynderskapet vore det drägligaste, så måste en näring, som
«ej hafver mera än en enda afnämare, stadna i vanmagt, ty prisen
måga stiga så högt man vill, står förmyndaren vid det gamla;
myntvalvationen må blifva hurudan som helst, så står han blott
vid sitt kontrakt, han betalar, då han är nödig om varan, men
annars gör han invändningar. Med rysning kommer jag i håg
vår forntids koppar- och tjärukompanier, som framför allt voro an-
*) Allmän Litteraturtidning 1803, sid. 519.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
