Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och fädernesland. Thttringska adeln handterade illa sina bönder, dem
beröfvades deras frihet, att få sjelfva välja sig kyrkoherdar och
påtrugades sådana, som intet annat visste tala om, än messor och skärselden;
de fördes ock i trängsel om sitt uppehälle; derföre reste sig menigheten
under Tomas Mttnzers anförande år 1525 och saken brast ut till
uppenbart krig, hvarest öfver 50,000 bönder stupade, och de öfriga lades
å nyo under oket, men hvad sådant verkat hemligen p& utflyttningarna,
hafva skribenterna ej så noga kunnat märka.
När florentinerna fordom hade bemäptigat sig pisanerne, togo de
ett förvändt steg att förvissa sig om deras undergifvenhet. All handel
och fria konster blefvo hos dem förbjudna i mening att sätta dem i
mörker, träldomens yppersta gynnarinna. Men pisanerna blefvo genom
detta tvång bragta till affall, och fäktade tappert för sin frihet, innan
de kunde kufvas. Detta var ett sätt att bringa folk i slafveri genom
mörker, som väl aldrig slår fel, men det bör då gå lindrigare vägar,
så [att] det intet märkes.
Konung Gottfred i Danmark tänkte utan tvifvel öka styrkan af
sitt rike genom tvång, då frisländarena plågades genom odräglig skatt
och bespottades genom sjelfva lagarna, ty somliga berätta, att de
måste i stället för prydnader bära vidjeklafvar om sina halsar; ingen
lyssnde till deras klagan, ej fruktade heller någon deras hot.
Härigenom bragtes ändteligen de förtryckta att tänka på vapen och
för-drefvo således [de] danska besättningarna.
De näst gränsande folkslag, som denna tiden sutto i frihet och
välmåga, blefvo danska kronan för detta tvång oändligen förbundna,
ty snille, dygd och arbetsamhet söka alltid upp de ställen, der de
belönas, och måste derföre öfvergifva en olycklig fosterbygd.
Mig faller ännu ett annat in om Danmark: huru stort hade icke
detta rike varit, om intet dess krona genom tvång bragt hela länder
till desertion? I unionstiden utmärglades vårt kära fädernesland af
danska regenter, och när Christiem den andre trodde sig hafva druckit
upp hvar droppe adligt blod utur svenska hjertan, kom han snart i
erfarenhet, huru tvång och slafveri öfver en upplyst nation aldrig befästa
ett regemente, ty skall det någonsin gå an, bör mörker nödvändigt gå
förut och måste det ändock införas så småningom, att nationen icke
märker afsigten derunder. Christiem blef då först varse
konungamakten endast bestå i myckenheten af dem, som vilja lyda, och när den
saknas, sig vara lika med torparen och tiggaren.
Sluga grannar veta alltid göra sig nytta af andras tvång, ty
ingenting i verlden är så i stånd att på en kort tid bemanna ett folk som
friheten. Ett fruktsamt folk får lof att använda en tredjedel af sin
tjenst på barn, som ännu intet annat göra än förtära, men friheten
förvärfvar folk, som äro i sitt bästa att göra gagn. Råder tvånget
ibland ett fruktsamt folk, kunna de aldrig nog beklagas. De lägga
millioners förlag årligen ned på sina barn, men en farlig granne skär
det upp med hundrade procent.
Alla hastigt tillväxande magters exempel är härtill ett
handgripligt bevis. Preussen, som i böijan af detta sekel var så litet betydande,
har på detta sätt inom en kort tid vuxit upp till en förundran och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
