Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tm passa sig till vår handels belägenhet, en fri handel [deremot] öka
varumängden, [samt] varumängden sysselsätta och qvarhälla flere
medborgare, står man ändock lika fast i sitt påstående.
Jag nödgas denna gång vara mera kort i ett ämne, som fordrar
större vidlyftighet, än föresatsen nu kan tåla. Saken är annars af flere
handterad, och de emot handelsfriheten anförda skäl finnas tillförene
upptagna och tydligen vederlagda. Men skulle myndighet beledsagad
med skäl hafva mera intryck, förtjenar höglofl. ridderskapets och adelns
vid sista riksdag hållna protokoller i detta ämne, men i synnerhet det
af den 24 April 1762, att med eftertanke läsas.
§ 18.
Här äro orsakerna, hvarför tusentals närande medborgare måste
lemna sitt fosterland, aflägsna trakter tvina bort af näringslöshet [och]
arbetare fly så bistra hemvist. De skocka sig till sjöstranden, der mera
rörelse och lifaktighet finnes; men de blifva snart varse efter vår
nuvarande ställning, att hvarken stad eller land vill lemna dem en
jordlapp att bo, gifta och föda sig uppå.
Träla i andras arbete, så länge de orka, vräkas bort i armod på
sina gamla dagar, och dö i uselhet äro de lagrar, som skola locka den
arbetande hopen att älska fäderneslandet. De känna ofelbart, att
Sverige ännu intet är Platos sälla land; de trängta efter frihet; de höra
våra sjöfarande tala mycket om de södra ländernas prakt; de förmå
’intet stå emot så retande nöjen, de blifva sjömän, de skrifva sitt
af-sked; de stadna intet, förr än de hinna till några utländska hamnar, der
friheten är till buds. De bygga hellre bland ett folk, som de
näppeligen förstå, [men] der rörelsen är otvungen, än bland egne bröder,
der allt är dåligt och dödt, och man läser i alla deras gemingar detta
tänkespråk: fädernesland utan frihet och förtjenst är ett stort ord af liten
betydelse.
Så går vår ädla arbetshop ifrån oss. Mån det betyder ingenting?
Det är den hopen, som sticker hvar brödbit i våra munnar; af deras
skatt och deras slöjder kläda och smycka vi våra kroppar, som utom
dess icke ens kunna hvarken genom förfäders heder eller adlig
härkomst skiljas från arbetames. Högheten smälter till väder, när ingen
betjenar oss, och herraväldet är slut, när lydande äro borta.
§ 19.
Nog af i detta ämnet. Flere tvång trycka än vårt kära Sverige.
Tärande lemmarne äro heller intet frie derifrån; våra embetsmän,
högre och lägre, få äfven draga sina bördor.
Lärdom, fövfarenhet och dygd utgöra de bästa egenskaper hos
embetsmän; der de finnas, upplifvas folket, som en vissnad planta af
ett svalt aftonregn. Sälla de trakter, dit detta regn räcker! Det, som
mesta afseende hafves uppå vid sysslors besättande, det vinnlägga de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
