Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pigor r&ka i lika olägenhet med dessa, och fin så mycket
svårare, som de ej gerna kunna rädda sig med flykten. Deras
mödosamma arbete har lika ålderdomslön, som de förres, med den tillsats,
att de måste tåla en mera bitande hädelse för sin ålder och ogifte,
som de sjelfva intet rå för, som de gerna önskat kunna ändra, och
som är en nödvändig följd af tvång i giftermål och deraf flytande
drängames utflyttning. Deras ärlighet ställes på de farligaste försök,
och deras suckar äro ingalunda fosterlandet gagnande. Vore drängar
och pigor utan kön, som biet och arbetsmyran, endast födda till
trä-lar, behöfde de ej ömkas, men då det är annorlunda, bör tvånget med
all ömhet hjelpas. Heter det med rätta: patria est, ubi bene est, mån
man då ej har orsak att säga, att dessa äro utan fädernesland?
§ 21.
Svenska undersåtar i gemen lida 2) af tvång i rättegångar.
Rättvisans skipning i ett samhälle är en hufvudsak. Hvar undersåte, s&
länge han står i sina förbindelser, är berättigad att njuta den samma;
alla behöfva den ock, annars förtryckas de af hvarandra. Detta är
orsaken, hvarför de svurit sig till ett samfund, erlägga skatt och lyda
befallningar.
När rättvisan upprätthålles, då lönas dygden, då tämjes yrslan,
då betslas vrångvisan, då näpses högmod, då skyddas oskulden, och
lasterna straffas utan skonsmål och anseende [till personen], men de
mest, som förstöra den frid, konungen sina undersåtar svurit hafver.
Går annorlunda till, är tvång i rättegångar för handen, som uppväcker
missnöje och klagomål, och verkar äfven på utflyttningar.
Jag går denna gång förbi att undersöka, om sådant flyter af fel
i våra författningar, af mindre ansvar för våra embetsmän, af deras
delaktighet i den lagstiftande magten, af lam uppsigt eller af våra seders
förderf, men [vill granska], om något tvång i rättegångar hos oss
verkligen gifves, det må då flyta af hvad källa som helst, blott att desa
verkan egentligen hörer hit.
Jag vill intet beropa mig på menighetens allmänna klagan och
missnöje, ehuru det är ett starkt bevis; jag får ej rum att anföra
många från städer och land dagligen inlöpande klagomål öfver lidna
oförrätter. Trenne händelser vill jag allenast omröra, hvilkas sanning
redan så uppklarnat för högsta magten, att den af ingen kan nekas, och
står för våra efterkommandes ögon.
En redlig medborgare af stånd, (hvarpå likväl ej bör hafvas
af-seende, ty alla ega i samfundet lika rätt), blef efter order gripen om
natten på sin säng af en officer med några gemene; hans handlingar
[blefvo] ifrån honom tagna, och han [sjelf] fängslad ohörd, oöfvertygad;
kastad i tom och mörker för halft annat års tid i köld och elände, skild
från hustru och bara, utan att få visa sin oskuld eller få veta sin
an-klagare. Jag ryser att tala derom. Han förlorade der sin helsa, och
när hans sak ändtligen blef ransakad, fanns den utan minsta fläck.
Ständerna sjelfva förklara honom för oskyldig och lidande, men hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
