Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lösa begär måtte förvärfva något dygdeanseende, bedraga de enfaldiga
och förskaffa sig tillfälle att få nyttja sina vällustar. Men så snart
sanningen kommer i ljuset, varder deras hjertans ondska upptäckt, och
dem många tillfällen att vinna sina onda afsigter afskuma. Tänk, hvad
svår belägenhet för en menniska, som i lustar söker sin högsta
lycksalighet! Hon tror sig förlora allt, när sanningen tager öfverhanden
och får fästa sig uti menniskomas hjertan. Och denna enda tanke är
allt tillräcklig att bringa henne till vrede, till grufsamhet, till hämad
och till förföljelse emot dem, som sanningen offentligen och utan sky
bekänna“. Och på ett annat ställe: „ofta hindrar oss gudsfruktan att
biträda dem i deras afsigter, som hafva magten i händerna. Ofta
förbinder oss nästans kärlek att taga oss an de fattigas och eländas sak,
som af andra varda undertryckta och förföljda. Ofta tvingar oss
rättvisan att upptäcka deras ondska, som i verlden vunnit ett stort
anseende. Och detta förhållande, som på allt sätt strider emot verldens,
kan omöjligen länge lemna oss i ro. Man blifver förbittrad uppå oss.
Man traktar att få oss utur vägen. Man upptänker lögn och tillvitelser
och beröfvar oss vårt goda namn. Man påbördar oss allehanda laster
och förbrytelser. Man spar hvarken list eller våld att förderfva oss“.
Baron Rudolf af Holenburg säger, att trenne sätt äro i synnerhet,
som regerande personer pläga bruka, att befordra enskild vinst på det
allmännas bekostnad; [det första är] nemligen att förtaga menigheten
all förmåga att skada dem. [Så sker] då man antingen genom list
eller våld lagar alla dem utur vägen, som från barndomen lärt sig att
tänka och hafva drift att verkställa det till allmänt väl; som bygga på
löftens helgd och aldrig af smickrande ord kunna förledas, — utom
hvilka han säger det öfriga folket vara en kropp utan själ, en här utan
anförare, ett skepp utan besättning, och [utom hvilka alla andra] sofva
helt säkra. [Det andra medlet är] att genom tvång utmärgla alla
ädel-sinta, [d. v. s.] då de [styrande] draga under sig de förmögnas
egodelar, drifva in odrägliga räntor, nyttja dem till enskilda intressen,
öfverhopa medborgarena med arbete och söka inveckla dem i utvärtes
krig. [Slutligen pläga de regerande] genom tvedrägt sätta
medborgarena hvarandra uti håret, då de förbjuda alla sammankomster, befordra
dumma för de skickliga, afhända några [deras] egendomar och tilldöma
dem åt andra.
Att vara republikan, säger en annan auktor, och [att] för
her-skande hemligheter och fömuftstvång ej känna sitt fäderneslands yttre
och inre intressen, strider emot sig sjelft. Mörker passar med barbari,
men ej med en fri republikansk anda.
§ 24.
Således hafva vi nu genomvandrat främmande och eget rike, äldre
och nyare tider; [vi hafva] sökt och äfven förmodligen funnit orsaken
till utflyttningar från vårt kära fädernesland. Här möter oss den
andra frågan: genom hvad författningar kunna de bäst förekomma*?
Den kan både kort och vidlyftigt besvaras. Kort: när orsaken
dertill häfves, afstadnar nödvändigt dess verkan; vidlyftigt, [då man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
